Det förbereds och genomförs nu en lång rad av nya lagar och nya regelverk för att påtagligt och för lång tid framöver minska invandringen och se till att människor utan tillstånd att vistas i Sverige lämnar landet.

Återinförandet av inre gränskontroller och införandet av en tydlig anmälningsplikt för statliga, regionala och kommunala myndigheter är exempel på viktiga insatser för att komma tillrätta med det växande skuggsamhället i Sverige. Av uppenbara skäl är det svårt att säga hur många människor som lever utan tillstånd i landet. En mängd olika uppgifter och uppskattningar i spannet mellan 35 000 - och 100 000 personer förekommer i sammanhanget. 

Nu som då kritiseras många av de restriktiva nyordningarna. Utöver vänster- och miljöpartister och enskilda liberaler så angriper även fackförbund som Saco, Sveriges lärare och Läkarförbundet förslaget om att deras medlemmar på myndigheterna ska vara pliktiga att anmäla till Migrationsverket/Polisen om de i sina verksamheter träffar på människor utan rätt att vistas i Sverige. Här begär således organisationer som samlar välutbildade och i många fall välbetalda människor att de inte ska omfattas av en lagstiftning som är av vital betydelse för hela samhället. Regering och riksdag bör hövligt men bestämt bortse från dessa protester. Märkligt nog stämmer SKR - branschorganisationen för regioner och kommuner - in i den fackliga kritiken.  Det är faktiskt obegripligt hur det kan ligga i den offentliga välfärdsbranschens intresse att deras ansträngda kassa av skattepengar även framgent ska serva människor utan rätt att vara i Sverige. 

Tidigare axlade Socialdemokraterna och Moderaterna ett gemensamt ansvar på det social- och tillitskritiska samhällsområde som invandringen utgör. Det fanns en bred och gemensam förståelse för att Sverige med sin generösa välfärdsstat och med sin motvilja mot lönedumpning på arbetsmarknaden var i behov av begränsade migrationsnivåer. Under en lång period - som i stort sett sammanföll med SD: s etablering och tillväxt i rikspolitiken - försvann dock invandringsinsikterna upp i det blå. Nu har verkligheterna hunnit ikapp politiken. Av allt att döma finns en bred majoritet - M, SD och S - som utan några kramfester i övrigt är rimligt överens om vad som behöver göras. Och som pallar med att stå emot trycket från väletablerade intressens lobbyism. Och som inser det starka folkliga stödet för återförd reda och förnuft.