Ordning och reda i det allmänna är frihetens bästa vän

Ett tillitsfullt, individualistiskt och livsstilsliberalt samhälle som Sverige behöver ha god ordning på de allmänna grejerna om det ska fungera. Så hänger det ihop.

Statsminister Magdalena Andersson vid ett tidigare besök i Navestad efter påskupploppens kravaller.

Statsminister Magdalena Andersson vid ett tidigare besök i Navestad efter påskupploppens kravaller.

Foto: Thomas Möller

Krönika2022-05-04 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Statsminister Magdalena Andersson kallar det att ta "tillbaka den demokratiska kontrollen." Moderatledaren Ulf Kristersson säger att "Nu får vi ordning på Sverige."  Båda regeringsalternativen inför höstens val har således siktet inställt på ordning och kontroll av det allmänna. Vilket är utmärkt. Har vi inte ordning och kontroll på det allmänna så blir det istället enskilda medborgares friheter som steg för steg kommer att inskränkas. 

Ett grundläggande ordningkontrolluppdrag för det allmänna är att styra över vilka som permanent är bosatta i landet. På SVT Nyheter läste jag häromdagen följande rader: "I slutet av 2015 kommer den nu häktade mannen med sin dåvarande fru och tre barn till Sverige från Afghanistan. De ansöker alla om asyl men får avslag i alla instanser. Utvisningarna verkställs aldrig och familjen blir kvar i landet." 

Att mannen nu är häktad misstänkt för grova brott är naturligtvis allvarligt i sig. Men det är inte huvudsaken i det här sammanhanget. Den stora frågan är varför de fortsatt är bosatta i Sverige trots att det gått fem år sedan de fick definitivt avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige? Hur är det möjligt att leva på det allmänna; gå i skolor, hyra lägenheter, utredas för brott, ansöka om kontaktförbud och bo på statliga flyktingboenden trots att man inte har rätt att bo i Sverige? Varför sköts det allmänna på detta oordningssamma och okontrollerade sätt? 

Har Sverige någon statsreligion så är det yttrandefrihet. Även om det är en bökig och besvärlig frihet så är den helt omistlig, givet den svenska samhällsordningen. En långt gången yttrandefrihet lever i symbios med det mer fyrkantiga allmänna Sverige där det förutsätts att man arbetar, gör sitt bästa och betalar höga skatter för det allmännas fromma. Yttrandefrihet är en helt nödvändig och högt rankad demokratisk ventil i alla samhällen och i synnerhet i samhällen med starka kollektiva strukturer där enskilda medborgare annars lätt kan malas sönder. Det är därför oroväckande att delar av det allmänna - gudskelov inte S och M - tycks vara beredda att offra lite yttrandefrihet för att bejaka hårda religiösa ledares krav på vad som får göras och sägas med det allmännas skydd. Ordning och kontroll för att säkerställa allmänna friheter och skyldigheter är det bästa fundamentet för fria och tillitsfulla medborgarliv.