Före och efter riksdagsvalet 2022 har ledande skribenter på de stora socialdemokratiska och liberala ledar- och kultursidorna gjort allt vad man kan för att teckna en bild av ett alltmer rasistiskt och nazistiskt anstruket Sverige. Måltavlan för denna opinionsbildning är förstås Sverigedemokraterna; ett parti som på mindre än fyrtio år har rört sig från extremträskets valresultat runt noll till att nu vara Sveriges näst största parti som ingår i underlaget för den moderatledda regeringen.
När tänkande personer i den socialdemokratiska ledningen begrundar valresultatets budskap och konsekvenser så borde den mest centrala diskussionsfrågan i S-ledningen vara: Hur gick det till?
Sverige är fortfarande ett mycket socialdemokratiskt präglat samhälle. Denna prägling kommer inte bara till uttryck genom att S i alla år innehaft positionen som Sveriges största parti; en position som rentav förstärktes i valet 2022. Den socialdemokratiska präglingen kommer framförallt upp till ytan när det gäller klassiska värderingar om jämlikhet, om arbete, om fördelningspolitik och om rättvisa. Ändå lyckas en högerregering med stöd av ett i varje val växande och alltmer naziststämplat SD att bilda majoritet i riksdagen. Som sagt; hur gick det till? Varför valde svenskarna i detta läge bort S till förmån för M och SD?
Det finns nog flera och sammansatta svar på den frågan. Mitt förslag till konkret svar är tiggeriet.
När tusentals människor från andra EU-länder slog sig ner och började tigga och bo på gatorna över hela Sverige så lät Socialdemokraterna det ske. Partiet som vunnit sina lagrar på att mönstra ut tiggande och välgörenhet ur folkhemmet för att ersätta det med det "skötsamma och beskattade arbetets primat", (Lars Trägårdh i Sydsvenskan. 20 september 2022) , det partiet tycktes numera betrakta tiggande som ett identitetspolitiskt korrekt uttryck för fattigdom. I svenskarnas ögon blev tiggandet emellertid ett uttryck för ett samhälle som vi inte vill ha och som de äldre inte ville tillbaka till. Men endast SD var emot. Så gick det till.
Socialdemokraternas moraliska och folkliga tyngd bygger på arbete, skötsamhet och välfärdsstat. Det är på en sådan grund som det är möjligt att sluta bärande samhällskontrakt mellan medborgarna. Där finns också framtiden. Katastrofutropen om rasism och nazism från de stora mediehusen framstår däremot som alltmer verklighetsfrämmande för stora, breda grupper av människor i Sverige.
