Josef Stalin brukar tillskrivas uttalandet att ”den som vill göra omelett måste knäcka ägg”. Det han åsyftade var kollektiviseringarna av jordbruket på trettiotalet. Blev en fullständig katastrof.
Men omelett kan också leda tankarna till en annan slags politisk problematik. Nämligen att fastna i sin samhällsförståelse och sluta vara läraktig.
Det gäller såväl individer som organisationer (inte minst företag). Vi har en tendens att stelna i vårt sätt att förstå verkligheten.
”Det sitter i väggarna”, hävdar vi när en ny ung generation snabbt faller in i samma trötta lunk som företrädarna. Eller så kan vi säga att alla får äggstanning i skallen, snarare förr än senare.
Varje generation har sina politiska trauman. Några av oss minns hur de äldre kunde redogöra för hur det första världskrigets fasor präglade dem. På samma sätt med andra världskriget. Det finns folk som blev höger på grund av Koreakriget, medan andra blev vänster på grund av Vietnamkriget.
Och när några av oss pratar om ”murens fall” undrar de yngre vad pappa egentligen menar. Medan farfar alltjämt yrar om ”Summer Of Love” eller ”sextioåtta”.
Kort sagt. Vi riskerar alla att få ett medvetande som koagulerar som en omelett – och sedan inte visar ett livstecken ens om någon spetsar den med en verklighetskniv. När vi väl stelnat uppkommer vissa skyddsmekanismer som försöker bevara den väl invanda uppfattningen från utmaningar.
All inkommande information tolkas som en bekräftelse på att den egna uppfattningen är riktig.
Om det uppkommer en pandemi kommer de som tror att all samtidens problem kommer ur privata aktörer i välfärden att hitta argument för sin sak. De som hatar sossar kommer att få vatten på sin kvarn. De som tror att avkristningen lett oss in i fördärv kommer att nicka belåtet.
Men ibland blir informationsflödet ändå alltför utmanande. Då finns en bra lösning – nämligen att avskärma sig från sådant som stör verklighetsuppfattningen. Om något inte passar in i mallen får det ignoreras.
Så vad ska vi göra om vi inte vill ha en äggstanning i skallen, utan faktiskt, hela vägen in i kaklet, låta vårt medvetande utvecklas?
För det första bör vi avsiktligt söka källor som utmanar vår grunduppfattning. Och faktiskt försöka förstå hur folk resonerar som inte delar vår egen syn på världen. Den andra lösningen är att alltid, i sin närhet, i sin organisation, tolerera några som är opponenter.
Låt det bli så, att det bästa diskussionssällskap vi kan ha, är när två personer lyckas producera tre olika ståndpunkter. Omelett ska inte vägleda oss, den ska ätas.