Små partier kan också vara små därför att de påminner alltför mycket om andra partier som är större. Eftersom vi är flockdjur även som väljare så dras de flesta av oss hellre till partier med större flockar; vilket då missgynnar de mindre partierna. Små partier har kort sagt ett dilemma. För att uppmärksammas av media och väljare behöver de sticka ut och särskilja sig från de större partierna. Men sticker de ut för mycket så uppfattar vi dem som udda och konstiga och så blir de ännu mindre. Lägger de sig nära de större partierna så tycker vi å andra sidan att varför ska jag rösta på det lilla partiet när jag istället kan rösta på det större partiet som har bättre chanser att få något gjort.
I den senaste opinionsmätningen från DN-Ipsos var Miljöpartiet minst med sina tre procent. Det tidigare regeringspartiet löper därmed sannolikt stor risk att få lämna riksdagen efter valet i höst. Miljöpartiets nedåtgående spiral har förmodligen triggats av att de har lyckats göra två fel av två möjliga: Miljöpartiet har både blivit för socialdemokratiska och allt för udda och konstiga. Väljarna anser uppenbart å ena sidan att det räcker med ett rejält maktparti i regeringen och tycker å den andra sidan att MP: s särart som idéparti är alltför konstig och verklighetsfrämmande.
Det sägs från borgerligt håll att om MP åker ut ur riksdagen så är det godnatt för socialdemokratiska drömmar om fortsatt regerande.Från borgerligt håll sägs också att det är godnatt för S om MP klarar sig kvar i riksdagen eftersom S då tvingas ta med MP i regeringen igen för att säkra tillräckligt med mandat i riksdagen.
Den nya partiledaren och statsministern Magdalena Andersson fick hjälp av SD och de fyra borgerliga partierna att bli av med MP. Miljöpartiet hoppade av regeringen i affekt sedan riksdagen röstat igenom en delvis borgerlig statsbudget. Magdalena Andersson har därefter i full fart börjat rensa regeringsbordet från miljöpartistiska konstigheter när det gäller kärnkraft, invandring, integration, flyg, gruvor/mineraler, skog och gangsterkriminalitet.
Jag är övertygad om att Magdalena Andersson kommer att göra allt som är möjligt för att inte hon ska förse S och Sverige med ännu en nödlösningsregering som den vi haft under de senaste sju åren. Väljarna får gärna göra sitt genom att i september gallra i riksdagens partiflora och se till att de konstigaste partierna därmed berövas utpressningsmakten. Omöjligt är det inte.