Marja Lemne som är doktor i statsvetenskap på Södertörn - och ivrig poddare, skribent och socialdemokrat med mera - hade vänligheten att bjuda in mig till sammankomsten där akademins jubileum firades med tal, föreläsningar, diskussioner och mingel under en eftermiddag. Jag åkte dit.
Samhällsförvaltning är en underskattad storhet i vår samtid. Det dagliga politiska tjattret kretsar oftast kring i jämförelse tämligen triviala och - dessvärre - pseudoämnen och konflikter. Den på många sätt helt avgörande frågan om hur det svenska samhället förvaltas är det däremot tämligen tyst om. Och så är det ofta här i världen. Det som upptar den största uppmärksamheten - till exempel frågan om Johan Pehrson har bett om ursäkt för eller bara beklagat sina invektiv mot SD? - finns det inte så stor anledning att bry sin hjärna med.
För den samhällsintresserade som är på jakt efter väsentligheternas guldkorn är "tricket" därför inte så sällan att försöka lyssna efter det som det inte tjattras och tjatas så mycket om; och söka sig dit. I en välutvecklad välfärdsstat och exporterande marknadsekonomi med stor invandring som Sverige har jag svårt att se något viktigare (och tystare) än just samhällsförvaltningens tendenser och utveckling.
Jenny Madestam är docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan med utbildningsmässiga band till Södertörns högskola. Hon medverkade dels som moderator för det späckade programmet om Förvaltningsakademin och dels är hon en av de forskare och akademiker som bidrar med ett kapitel i boken "Förvaltningen i samhället" som förlaget Studentlitteratur ger ut i samband med tioårsjubileet.
Jenny Madestams bygger på undersökningar av de förvaltningar - Polisen och Försvarsmakten - som administrerar statens våldsmonopol. Mycket läsvärt.
Juristen, den tidigare rikspolischefen och statsrådet med mycket mera Sten Heckscher var den som tog initiativ till starten av Förvaltningsakademin. Heckscher höll det första talet vid sammankomsten på högskolan denna dag. Han förklarade kärnfullt varför han ansåg det vara så viktigt att försöka skapa en brygga mellan å ena sidan forskare och å den andra praktiker (ämbetsmän, tjänstemän, och politiker) i den svenska samhällsförvaltningen.
Boken bjuder på många guldkorn om bland annat tjänstemannaansvar, om brister i granskningen om lärare, utnämningsmakt och om "konsten att styra riket i en ny tid."