Jag ingick i en grupp personer som bjudits in av Uppåkrastiftelsen för att under några intensiva dag- och kvällstimmar diskutera hur den begravda, förmodligen nedbrända och till stor del glömda staden Uppåkra ska kunna komma upp i ljuset igen. 

Uppåkra arkeologiska center ser vid första påseendet ut som "ännu en stor åker" bland alla andra åkrar som breder ut sig på det stora slättlandet där kommunerna Malmö, Lund och Uppåkras hemkommun Staffanstorp ligger nästgårds med varandra. Men skenet bedrar.

Uppåkra byggdes upp ungefär 150 år före Kristi födelse. Här slog sig folk ner och stannade en bra bit över tusen år innan man någon gång mot vikingatidens slut runt år 1000 gav sig iväg någon annanstans. Det skulle dröja nästan ytterligare tusen år innan någon på allvar började intressera sig för den gamla staden; trots att den på så många sätt är unik och formligen vimlar av spännande insikter och lärdomar om vilka vi är, varifrån vi kommer och vad vi borde tänka på framåt. 

I jorden finns det många lager av den gamla stadens politik, maktutövning, konflikter och hantverk. Under ett par perioder sedan 1930-talet har man lyckats ordna pengar för två lite större arkeologiska utgrävningar. Men allt som allt är bara några få promille av området utforskat på ett djupare sätt. Jorden kryllar av fynd från förr. Under ett pass när vi fick prova att vaska några hinkar jord från utgrävningarna i den mäktiga "Härskarhallen" på området hittade redaktören Hakelius från Fokus en glaspärla som visade sig vara från 800-talet. 

Historikern Dick Harrison bor några skånska stenkast bort från Uppåkra (som förmodligen hette Lund då det begav sig innan det nuvarande Lund började byggas på 900-talet) Harrison är medlem i stiftelsens vetenskapliga råd. Han har skrivit den fantastiska boken "Tusen år i Uppåkra" (Bokförlaget Forum 2022) Han deltog under delar av våra diskussioner. Olidligt spännande att utifrån Harrisons och andra arkeologers och experters fynd och forskningar börja få ett litet grepp om hur makt och politik utövades i Sverige innan Sverige var Sverige. 

Människan ser framåt; så är det. Det är vår grej här på jorden. Men att få upp lite mer av den gamla staden Uppåkra i ljuset är inte att gå bakåt. Den som förstår mer om varifrån vi kommer har tvärtom bättre chanser att hantera nuet på ett vettigt sätt och har bättre förutsättningar att väja för tokerier och återvändsgränder i sin väg framåt.