Olle Vikmång behöver orka gå hela vägen

Vägföreningarna är ett återkommande konfliktämne i Norrköpings kommunpolitik. Vilket är begripligt. Särbehandlingen av de cirka 35 000 människor som bor i "vägföreningsland" i Norrköping sticker onekligen ut.

Olle Vikmång behöver gå hela vägen när det gäller vägarna. Det skriver Folkbladets Widar Andersson i en kommentar socialdemokraternas nya vägföreningpolitik.

Olle Vikmång behöver gå hela vägen när det gäller vägarna. Det skriver Folkbladets Widar Andersson i en kommentar socialdemokraternas nya vägföreningpolitik.

Foto: Susanna Beskow Norgren

Krönika2022-03-30 14:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den som t ex bor i Svärtinge eller i Östra Husby måste -utöver kommunalskatt - betala en extra avgift till en vägförening som i sin tur är skyldig att sköta de vägar och grönområden som en gång hade ålagts till föreningen. Det är också begripligt att kommunpolitiker får något flackande i blicken då de uppvaktas av vägföreningsfolk som viftar med avtal från 1971 och som ställer frågor om vad som hände 1998, 2007, 2009 och 2020. Gamla surdegar är inte lätta att reda ut. När man löser ett problem visar det sig ofta att man samtidigt ställer till med ett nytt problem. 

Kommunstyrelsens ordförande Olle Vikmång (S) meddelade på onsdagen (30 mars), som NT var först med att berätta, att han nu vill "se över möjligheten" att kommunen helt tar över ansvaret från de sex större vägföreningarna i de gamla kranskommunerna. Det är ett bra och klokt besked från Vikmång. Det finns inte något utrymme för att fortsatt strula och konstra i den här frågan. Vägföreningarna åldras och många börjar tröttna. Det är verkligen hög tid att införliva hela kommunytan i Norrköping.

Jag sitter och läser avtalet från 1971 mellan Norrköpings kommun och Åby-Jursla vägförening. Enligt avtalet ska kommunen "bekosta underhåll inklusive snöröjning och renhållning av de vägar, parker och andra allmänna platser" som man kommit överens om. Det slås fast att "Arbetet skall utföras enligt samma principer som gäller inom före detta Norrköpings stad." Liknande avtal tecknades vad jag förstår med andra vägföreningar i de orter som vid den här tiden slogs samman till Norrköpings kommun.

Man gjorde också upp om pengarna: "Det åligger föreningen att bevaka att möjliga bidrag erhålles från stat och landsting" och föreningen åläggs också att "snarast" skicka in alla bidrag man får till kommunen. 

En behändig och rak deal får man väl säga. 1998 sade kommunen emellertid upp avtalet; antagligen i besparingssyfte. Sedan dess har beskeden gått fram och tillbaka. Den tredje mars i år uppvaktade flera av vägföreningarna Olle Vikmång och begärde svar om framtiden för föreningarna. I ett medborgarförslag begärs en utredning för att en gång för alla klarlägga kommunens ansvar för sina ytterområden. Olle Vikmångs besked om att en sådan utredning nu ska genomföras länder honom till heder. Nu får han se till att orka gå hela vägen.