Journalisten Mikael Holmströms praktverk "Den dolda alliansen - Sveriges hemliga NATO-förbindelser" har växt fram i flera steg sedan 2011. Tidigare i år 2023 gavs den femte upplagan ut på förlaget Natur & Kultur. Den senaste upplagan har bland annat utökats med ett nytt kapitel om Sverige som öppet NATO-land.
Mikael Holmström är i mina ögon Sveriges främste politiska reporter. Hans ihärdiga grävande om den svenska dubbelpolitiken och de offentliga lögnerna om Sveriges samarbete med NATO är en politisk samhällsbedrift som sträcker sig långt utanför alla tänkbara säkerhets- och utrikespolitiska nischer. Säkerhetspolitiken är all politiks moder. Dubbelpolitiken - säg en sak men gör en annan - i NATO-frågan har på många sätt präglat svensk politik i stort och under flera generationer.
Mikael Holmström konstaterar att "Ett lands statsnytta kan ibland göra det nödvändigt att mörka vissa saker." Så är det förstås. Allt kan och ska inte basuneras ut på torgen. Statens behov av hemliga och dolda manövrar, beslut och kontakter tror jag att de flesta av oss kan förstå. Men som Holmström visar i sin bok så upphöjdes under neutralitetspolitikens era "det som var osant till dogm, och det under årtionden. Militärt samarbete påstods inte förekomma - ja det var helt oförenligt med politiken. De som ens förde detta på tal fördömdes i hårda och oförsonliga ordalag."
Drivkraften för alla års slit med boken har varit och är Mikael Holmströms starka iver och vilja att ersätta de offentliga lögnerna med en öppenhet där retorik och realiteter drar åt samma håll. Här finns en tilltalande moralisk underton som faktiskt krävs i en fungerande demokrati: "Svenska folket har rätt till sin egen historia och rätt att veta vilken politik som har förts i dess namn".
Det är kloka ord som har bäring på många samhällsområden. Offentliga lögner är skadliga för samhällssjälen. De riskerar att skapa onödiga avstånd och misstro mellan folk och politiker. Ändamålet helgar inte medlen. Ändamål som utvecklas till maktens dogmer är tvärtom vanhelgande. Dogmer får folk att tappa omdömet och får annat folk att fnissa åt makten mellan skål och vägg.
NATO kan kanske bli en dynamo för en politisk era där nödvändiga reformer och samhällsförändringar kan genomföras och diskuteras under mer sakliga och öppna former. Där vi ser Sverige som det är och världen som den är och där vi uppträder och agerar som det fria västland som vi är.