De flesta ser i och för sig att det finns behov för omtag och förbättringar. Sverige är ett litet land sett till invånarantalet. Likafullt håller vi oss med 21 län, 21 regioner och 290 kommuner; utöver en stor och omfattande stat. Var och en av dessa offentliga myndigheter drar åt sig avsevärd tjänstemanna- och expertkraft. I staten, regionerna och i kommunerna flockas dessutom ett stort antal politiker i diverse församlingar, nämnder och styrelser.
Många av kommunerna är mycket små och har svårigheter att klara sina lagstyrda åtaganden när det gäller vård, skola och omsorg. Eftersom Sverige är ett mycket urbaniserat land där 87 procent av befolkningen bor på 1, 5 procent av den svenska landarealen (SCB: s siffror för 2018) så är också många av regionerna glest befolkade. Skattekraften är med andra ord svag i en stor del av Sveriges regioner och kommuner.
Utflyttning, gles och åldrande befolkning och knackig skattekraft har självklart också betydelse för möjligheterna att bemanna den professionella organisationen med rätt och gedigen kompetens. Svagheten och småheten påverkar även de politiska partiernas förmåga att rekrytera dugligt och kompetent folk till alla de uppdrag och poster som det politiska maskineriet kräver.
De flesta politiker med erfarenhet från regeringsarbete ser som sagt de problem och tillkortakommanden som finns inbyggda i den offentliga sektorns val av organisationsmodell. Men få brinner för att ge sig in i den utdragna gyttjebrottning som det innebär att försöka få igenom en påtaglig reducering av antalet lån/regioner/kommuner. De som har försökt - senast den tidigare civilministern Ardalan Shekarabi - har alla misslyckats. Men kanske finns nu ett gyllene tillfälle att få något gjort inom förvaltningspolitiken? På samma sätt som den ekonomiska krisen på 1990-talet bildade fond för stor och viktig strukturell förnyelse på den statliga nivån kanske pandemikrisen kan ge vingar åt politiker som vill göra något åt problemen i regionerna?
Under pandemin har bristerna i framförallt regionerna kommit fram i rampljuset. Det har ibland framstått som om Sverige består av 21 länder, där varje land gör som de behagar med till exempel testning och smittspårning. Oförmågan att få till en nationell styrning i krisläget har varit uppenbar. Ett möjlighetsfönster för reformer kan ha öppnats.