I augusti uppmättes prisökningstakten på årsbasis till 9 procent. I september stannade visaren på 9, 7 procent. Enligt SCB är det framförallt stigande priser på energi och livsmedel som driver inflationen. Räknar man även in hushållens ökade räntekostnader i kalkylen stiger inflationen till hela 10, 8 procent. När pengarna blir mindre värda så leder det till att den ene efter den andre försöker att få mer pengar än tidigare för att på så sätt kompensera sig för prisökningarna. 

Det är dessa kedjereaktioner som kan ställa till stora problem för människors och staters och företags ekonomier. Hyror och avgifter i boendet är på väg upp och bostadsbyggandet är kraftigt på väg nedåt. 

På torsdagsförmiddagen arrangerade studieförbundet SNS ett seminarium om den kommande vårens avtalsrörelse. Hur ska löntagarna kunna kompensera sig för de reallönesänkningar på kanske 6-7 procent som en hög inflation innebär? Jag var där.

Att träffa arbetsmarknadens parter i form av arbetsgivarhöjdare från näringslivet, staten och kommuner&regioner tillsammans med avtalssekreteraren i LO och förhandlingschefen i Unionen (med ekonomveteranen Lars Calmfors som inledare) är en lisa för en stabilitetstörstande själ. Parterna tar ett gediget ansvar för lönebildningen. De fem "facken inom industrin" - IF Metall, GS, och Livs på LO-sidan och Unionen och Sveriges Ingenjörer på tjänstemannasidan - vårdar sedan 1997 Industriavtalet på ett klokt sätt tillsammans med arbetsgivarna i industrin. Industriavtalet sätter ett "märke" för löneökningarna som andra löneförhandlare tar hänsyn till. Att den konkurrensutsatta industrin är löneledande skapar en stabil grund för den svenska ekonomin. Vilket gynnar alla. 

Ingen av parterna på SNS scen sa något annat än att lagt kort ligger. Vare sig fack eller arbetsgivare vill driva avtalsrörelser som eldar på inflationen ännu mer. Men visst är det ett extra svårt läge nu. Svårast är det förstås för de fackförbund som har många medlemmar som redan lever ganska nära gatan och löper risk att gå i konkurs. LO: s avtalssekreterare Torbjörn Johansson utstrålade värme och allvar. 

Det behövs "mer solidaritet mellan klasserna, det finns ingen lyx att snabbt ta bort för den som redan sitter där med blodpudding och direktverkande el", sa Johansson. Han har rätt. Dessutom behöver staten framförallt rikta elpriskompensationer och annat stöd till låginkomsthushåll. Skulle lönebildningen gå under i en inflationsbrand så är alla rökta.