Nationalekonomerna Robert Boije och John Hassler tar (DN Debatt 2/9) på ett förtjänstfullt sätt sig an de myter som präglar den politiska debatten om klimatförändringarna: Myt1: Det finns ett nära förestående bästföredatum för klimatåtgärder. Myt 2: Omställningen till klimatneutralitet kräver en radikal förändring av vårt sätt att leva. Myt 3: Nationella, lokala eller till och med individuella utsläppsmål är viktiga för att stoppa klimatförändringarna."
De båda välmeriterade och välbevandrade ekonomerna tar sin utgångspunkt i den nya rapport som FN: s klimatpanel IPCC nyligen presenterade. Enligt Hassler och Boije visar rapporten bortom "rimligt tvivel" att det är vi människor som "bär skulden" för klimatförändringarna och de menar även att bevisen har stärkts för att "extrema väderhändelser" kommer at bli vanligare när den globala medeltemperaturen höjs.
Hasslers och Boijes inlägg på DN Debatt är en mycket sunt politiskt och ekonomiskt användbar mix av en tydlig insikt om problemen och av ett tydligt fokus på globala och regionala styrmedel för att minska de klimatpåverkande utsläppen. De skriver: "Klimatförändringarna kan bara stoppas om USA, Kina, Indien men också EU som helhet blir klimatneutrala. Den svenska klimatpolitiken måste därför lyfta blicken från vår egen bakgård." På den där "bakgården" sysslar Sveriges politiska etablissemang med sådant som nationella och regionala (ibland till och med kommunala och individuella) målsättningar för minskade utsläpp. Sådana målsättningar är helt irrelevanta och bär därför "avskaffas", enligt Hassler och Boije. De hänvisar till den naturvetenskapliga forskningens position där det slås fast att det är de "sammanlagda utsläppen som driver utsläppen, inte var de sker." Det är navelskåderipolitik att utropa käcka nationella mål; särskilt om de i sin förlängning leder till ökade utsläpp någon annanstans i planetens geografi. Det är inte utan än att jag kan förstå klimatutsläppsförnekelsens dragningskraft även på en del vettigt folk. Det saknas liksom sansade och konstruktiva mellanlägen. Här kliver John Hassler och Robert Boije in som en motvikt till både symbiosen mellan politik och stora medieredaktioner som kampanjar snarare än vad de forskar och granskar och till utsläppsproblemförnekarna å den anda sidan. Lilla Sverige bör använda sin kraft för att försöka påverka EU och världen att bli klimatneutrala. En sådan politik skulle på riktigt kunna gynna de egna medborgarna.