John Hassler är en person som utstrålar kompetens, trygghet och förnuft. Han är nationalekonom och professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och etablerar sig alltmer framträdande som en man för klimatet. Tidigare i år var Hassler ordförande för en grupp forskare som för SNS Konjunkturråds räkning gav ut rapporten ”Svensk politik för globalt klimat.” Rapporten bjuder på kunskaper och insikter som känns mycket angelägna att tillägna sig. 

Rapportens huvudtema är att visa hur svensk politik bäst bidrar till klimatomställningar som syftar till lägre utsläpp av temperaturhöjande växthusgaser. Forskarna tar sig kort sagt an den konfliktfyllda frågan om Sveriges strävan att bli bäst i klassen – ”världens första fossilfria välfärdsland” – verkligen är bra för klimatet? 

I en krönika på Expressens ledarsida (11/9) lyfter John Hassler upp rapportens resonemang om värdet av de svenska klimatmålen för trafiksektorn. Han konstaterar inledningsvis att Sverige ”som ett rikt land med ovanligt goda förutsättningar att nå klimatneutralitet bör göra minst lika mycket som vi kräver av andra länder.” I krönikan argumenterar han dock för att mycket i den svenska politiken är ”dyrt och verkningslöst” och saknar globala helhetsanalyser. Några korta exempel:

1. En snabb introduktion av elbilar medför att elanvändningen i Sverige ökar kraftigt vilket minskar vår gröna elexport till Polen och Tyskland. Om det sker innan de hunnit ersätta sin kolkraft riskerar det att leda till kraftigt ökade utsläpp där. 

2. EU har infört tuffa regler för hur mycket varje bilproducents sålda bilar i genomsnitt får släppa ut. (--) En snabbare introduktion av fossilfria bilar i Sverige skapar endast utrymme för producenterna att sälja fler fossilbilar i övriga EU. Bra för dem, men knappast för klimatet.

3. Ökad användning av biobränsle gör det lättare att nå det svenska transportsektormålet. Biobränsle som förbränns räknas nämligen inte som utsläpp, trots att den leder till samma växthuseffekt som fossila bränslen. (--) Biobränsle produceras också i Sverige och den svenska skogsnäringen är mycket viktig för klimatet. Nettoupptaget (av koldioxid) i skog och mark är faktiskt flera gånger större än utsläppen från trafiken. Men detta upptag får inget ekonomiskt stöd och räknas inte in i de svenska klimatmålen. ”Det är bakvänt”, skriver John Hassler. 

För att vända kursen mer rätt kan man väl säga att Sverige behöver större doser sammansatt omvärld och mindre doser populistiskt navelskåderi i sin klimatpolitik.