V skulle hålals borta från "inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden." Det andra "ytterkantspartiet" Sverigedemokraterna var genom sin blotta existens den politiska kraft som såg till att Januariavtalet alls kom till stånd där i början av 2019. 

Annie Lööfs ytterkantsargumentering har nog om inte annat haft viss terapeutisk betydelse för både V och SD. Under mandatperioden har de båda partierna var och en på sin kant - utöver en gemensam insats för att sommaren 2021 fälla regeringen Löfven - jobbat på sin regeringsfähighet. Sverigedemokraterna - som är dubbelt så stora som Vänsterpartiet - har hunnit längst med att flytta ytterkanterna närmare den högra mitten av politiken. Utan några större interna eller externa konvulsioner förefaller såväl M: s som SD: s väljare ha förlikat sig med att de båda partierna kan ingå i samma eventuella regeringsunderlag efter höstens val. Det finns en stor samsyn när det gäller åtgärder mot de samhällsproblem som medborgarna håller fram som viktigast i de undersökningar som regelbundet genomförs. M, SD och KD visade även i höstas på samarbetsförmåga då de såg till att riksdagen röstade igenom en statsbudget som delvis består av ett gemensamt initiativ från de tre partierna. 

Vänsterpartiet är inne på en liknande resa visavi Socialdemokraterna. Partiet är dock betydligt mindre än SD och hyser således ännu mer udda och konstiga uppfattningar om saker och ting. Partiledaren Nooshi Dadgostar tycks dock ha pli på sitt parti. På kongressen under helgen som gick kunde hon och partiledningen tämligen smärtfritt sudda bort allt tal om feminism, antirasism och socialism från partiets valplattform. Vilket indikerar att partiet är inriktat på att vilja växa och breddas för att på så sätt dra in ytterkanten närmare den vänstra mitten av politiken.

Både med och utan Miljöpartiet och Liberalerna i nästa mandatperiods riksdag så är det väldigt jämnt mellan de två regeringsunderlagen. Vänsterpartiet har instinktivt (sedan 1917) siktet inställt på att ta väljare från S, och numera även från MP. Dadgostar har nog en väldigt liten potential att dra väljare över blockgränsen. SD har nog å sin sida tagit det som går att ta från S. Sannolikt blir det därför något av de två nederkantspartierna MP och L som avgör vilket av de forna ytterkantspartierna som får göra debut i regeringsrummet efter valet.