Höger-vänsterdimensionen har haft ett helt avgörande inflytande på väljarnas röstande i Sverige.I andra länder, skriver Ekengren Oscarsson har sociala skiljelinjer av religiös, etnisk, regional och språklig art varit viktiga för politisk mobilisering. Men så icke i Sverige. Dock, skriver Ekengren Oscarsson, när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 (och än mer 2014) så "bröts förtrollningen". Invandringsfrågan visade vilken enorm partibytarpotential som den besitter. SD växte snabbt och tog stora mängder väljare från framförallt S, M och från Soffan; människor som tidigare inte röstat mobiliserades av Sverigedemokraternas fokus på invandring.
SD har nu etablerat sig tämligen ohotat som riksdagens tredje största parti; bara något stenkast bakom Moderaterna. "Förtrollningen" tycks nu bedarra även från denna tolvåriga period. Den endimensionella höger- vänsterskalan vinner ny mark; men på ett delvis nytt sätt. "Konflikter som från början går på tvärs och inte passar in i vänster-högerdräkten kommer efter ett tag införlivas i den befintliga strukturen", skriver Ekengren Oscarsson: "Den gröna dimensionen har kollapsat ned längs den traditionella vänster-höger linjen. Gröna attityder och omsorg om miljö samvarierar allt starkare med vänster. Samma sak händer med migrationspolitiken: restriktiv migrationspolitik går allt mer hand i hand med höger. Mer generös migrationspolitik går allt mer hand i hand med vänster."
Det är en mycket intressant spaning av Henrik Ekengren Oscarsson. Stämmer hans antaganden så betyder det framförallt stora förändringar för Socialdemokraterna och dess väljare. Det har under mycket lång tid funnits ett starkt konservativt drag i den socialdemokratiska hållningen. Vilket inte är konstigt. Ett dominerande regeringsparti som Socialdemokraterna lever ofta i symbios med historien; de historiska framgångarna beskrivs gärna som fundament för dagens politik. Sambanden mellan socialdemokratisk regeringspolitik då och nu är en väsentlig framgångsformel som endast till liten del kan ersättas med att tillhöra ett vänsterliberalt block med V, C och MP. Å andra sidan; S behöver en tillhörighet. När S och SD så att säga har valt bort varandra så finns inte så många alternativ. Mycket talar således för det endimensionellas återkomst i blockpolitiken.