Hans forskningsområde är samspelet mellan teknik och politik. Tidigare i år gav Timbro förlag ut Sandströms lilla bok "Gröna bubblor". Boken är en sammanställning av en rad olika mindre lyckade försök till gröna omställningar. På Söndagstidningens ledarsida förra söndagen den 26 november betonade jag värdet av kritisk granskning av den "gröna tillväxten." Det finns stora risker då vissa forsknings- och industrifält blir så pass politiskt korrekta att ingen vågar diskutera hur kejsarens kläder egentligen ser ut. Industrin kan gå svårt vilse om verksamheter i stort inriktas mot att maximera bidrag från staten och EU istället för långsiktigt vinstskapande genom reala framgångar på marknaden.

I den lilla boken "Gröna bubblor" skriver Christian Sandström bland annat om etanolens politiska högkonjunktur i Sverige. Sandström citerar dåvarande statsministern Göran Persson och Centerledaren Maud Olofsson från valrörelsens slutdebatt i SVT 2006. Det fanns hos dessa båda politiker, och många andra, mycket stora förhoppningar om att svenskproducerad etanol - utvunnen ur skogsindustrins spill och råvaror - inom en nära framtid skulle vara kommersiellt gångbar. Etanolbilen blev en statussymbol hos den "urbana övre medelklassen som ville signalera miljömedvetenhet. 20 procent av de bilar som nyregistrerades 2008 var så kallade flexifuel bilar som kunde tankas med både etanol och bensin. 

Men politiken hade sprungit iväg för fort i jakt på politiska vinster. Tekniken hängde inte med i svängarna. Motorskador uppkom, etanolen blev dyrare än bensin och politiken fick dra öronen åt sig för att undvika en konflikt med EU angående otillåtna stöd och subventioner av ett visst bränsle som skulle gynna svensk skogsindustri. 

En viktig poäng i Christian Sandströms resonemang är att politiken inte förmår att vara "teknikneutral" vid sådana stora satsningar som till exempel etanolbilen var. Vid varje givet tillfälle "finns det inte särskilt många teknologier att förhålla sig till." I efterhand kritiserades etanolpolitiken i en statlig utredning för att ha varit "ryckig, inkonsistent och ogenomtänkt." Vilket nog hade varit svårt att undvika, skriver Christian Sandström. När politiken springer för långt före så blir det just sådana resultat som uppkommer, konstaterar han lakoniskt. Och alls inte poänglöst.