Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar gästade tidigare i veckan SVT: s "30 minuter" där programledaren Anders Holmberg gärna vill få svar på frågor som kanske inte alltid står överst på partigängarnas önskelistor; och som just därför är så intressanta.
Nooshi Dadgostar är tämligen nyvald som ordförande i Vänsterpartiet. Hon efterträdde Jonas Sjöstedt som i det stökiga parlamentariska läget lyckades framstå som en snudd på folkkär rebell mot framförallt Socialdemokraterna och Centerpartiet. Nooshi Dadgostar framstod i jämförelse med Sjöstedt som just den nervösa och politiskt orutinerade person som hon är. Men sådant går över. Under ytan av hennes oerfarenhet och nervositet fanns däremot mycket intressant och hoppingivande. Hon upprepade flera gånger att hon vill "ta ett kliv" med Vänsterpartiet för att kunna växa i en "större kostym" som ett bredare "löntagarparti".
Programledaren tryckte på två av V: s ömmaste och mest intressanta punkter: 1. Är partiet berett att förhandla och kompromissa med Januaripartierna på riktigt, det vill säga löpa risken att behöva gå med på borgerlig politik för att kunna få igenom något av sina egna hjärtesaker? 2. Betydligt fler arbetarväljare söker sig till SD än till V. Vilket till stor del beror på att de vill ha minskad invandring; vilket inte Vänsterpartiet vill. Hur ska V då kunna bli ett "brett löntagarparti"?
Det är här det hoppfulla finns. Jag kanske övertolkar och kanske vill höra mer än vad som faktiskt hördes i intervjun. Hur som helst. Här har vi för första gången i V: s historia en partiledare som aldrig har varit kommunist. Hon är en vänsterperson; vilket är något helt annat än en kommunist. När hon säger att hon vill ta ett kliv framåt, när hon säger att hon vill förhandla och när hon säger att hon vill leda ett "brett parti" så väljer jag att ta henne på orden. Kanske är Nooshi Dadgostar den partiledare som ska lyckas att föra in Vänsterpartiet i den riktiga politiken? Jonas Sjöstedt ville också in i den riktiga politiken. Men han misslyckades. Det han lyckades med var att göra partiet dubbelt så stort. Vilket betyder att V just nu har många sympatisörer som struntar i kommunism men som tycker att det vore bra med en vänster för vanligt folk som arbetar. Om Nooshi Dadgostar har vad som krävs av pondus, förankring, trogna vänner och stryktålighet så kan hon med dessa nya "Sifo-väljare" i ryggen kunna ta ett kliv in på den regeringsnära scenen. Det vore dumt av Stefan Löfven och Annie Lööf att vända henne ryggen.