Plötsligt på en och samma dag förra veckan så hände det. Folkhälsomyndigheten rekommenderade munskydd - under vissa tider - i kollektivtrafiken och regeringen meddelade att dykningar ska genomföras vid Estoniavraket. De båda frågorna har inga starka sakliga eller rumsliga samband. Det är likafullt uppseendeväckande att båda dessa heta frågor blev föremål för kovändningar på en och samma dag.
Förlisningen av Estonia 1994 är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska vatten. 852 människor - varav 501 svenskar - omkom då Estonia gick till botten. Frågan "Varför sjönk Estonia?" har lockat ungefär lika många tänkare och privatspanare som frågan "Vem sköt Palme?" Uppgifter om "mystiska hål" i Estonias skrov har kommit och gått i debatten. Upprepade krav på att genomföra dykningar vid vraket har nekats med hänvisning till lagen om gravfrid. Vilket i sin tur har spätt på de ständigt närvarande konspirationsteorierna; regeringen vill begrava sanningen om förlisningen.
Frågan om munskyddens vara eller inte vara i Sverige är en stridsfråga som föddes 2020. Bakgrunden till munskyddsbataljen i offentligheten är förvisso även den befolkad med många döda människor. Ingen hävdar vad jag vet att just dessa människor skulle ha levt om munskydd använts allmänt ute i samhället sedan pandemin startade i början av året. Men munskydd har blivit något av en symbolfråga för vad som uppfattas som Sveriges avvikande hållning gentemot resten av världen. Nyhetsflödet från planetens alla hörn visar på människor klädda i munskydd medan bilder från Sverige visar på människor på bussar och i affärer utan munskydd. Den mycket speciella världshälsoorganisationen WHO producerar rapporter som i vart fall i kvällstidningsversionerna kan anföras av både anhängare och motståndare till just munskydd. Folkhälsomyndigheten riskerade att fastna i något som påminde om en prestigelåsning när man framhärdade med att inte vilja rekommendera munskydd. Också detta gödde självklart konspirationsteorier; regeringens hemliga plan är flockimmunitet och då krävs det vissa nivåer på smittspridningen och därför nej till munskydd.
Att Stora journalistpriset detta år gick till en gravfridstrotsande dykare och mystiska hål-filmare vid Estonia har säkert haft betydelse för kovändningen i den frågan. Och munskyddsnejet blev väl till slut bara för mycket? Det är bra om total klarhet kan skapas om Estonias förlisning. Och munskydd kan ju inte vara skadliga? Så tack för dessa kovändningar. Inget är över förrän det är över.