Realpolitikens dramaturgi, inte minst i samband med det nu snart två år långa försöket att få bli medlem i den västliga försvarsalliansen Nato, sätter sina spår i vårt kära och prövade fosterland. Kvartals chefredaktör, publicserviceikonen Jörgen Huitfeldt sätter ord på sakernas tillstånd i sin roll som fristående kolumnist på Dagens Nyheters ledarsida. (8 januari 2024)

Huitfeldt skriver: "Sverige har vare sig varit neutralt eller de facto alliansfritt. Men på den internationella scenen har vi många gånger agerat som om vi inte riktigt var beroende av Nato. Eller av någon annan heller för den delen. En avancerad utrikespolitisk akrobatik med oklart syfte som vi nu betalar dyrt för."

Det "dyra priset" är förstås den tilltagande osäkerhet som det innebär att stå utanför Nato. Ryssland kommer knappast att ge sig på ett Natoland. Vilket gör Sverige extra sårbart för allsköns attacker. 

Jörgen Huitfeldt ger några exempel på det slags "utrikespolitiska akrobatik" som politiken ägnat sig åt och som borde ha gjort svenskarna mindre förvånade över besvärligheterna att bli godkänd som Natomedlem: "Med tanke på att Sverige av Turkiet sedan länge betraktats som en tummelplats för PKK-terrorister borde det inte ha kommit som en överraskning att Erdoğan ville klämma åt Sverige så mycket som möjligt.Det hade trots allt bara gått ett halvår mellan det att den dåvarande socialdemokratiska regeringen lämnade in sin Natoansökan i maj 2022 och att samma regering gjorde sig helt beroende av den politiska vilden Amineh Kakabaveh. I utbyte mot sitt stöd för Magdalena Anderssons regering lyckades hon få S att skriva på ett avtal om att partiet skulle fördjupa samarbetet med PKK:s syriska förgrening PYD."

Man kan kort sagt inte göra vad som helst med ena handen och ändå räkna med att den andra handen ska få allt den pekar på. Den insikten har nu sjunkit in hos både S och M. Och kommer nog vad det lider att landa även i de inre kretsarna av SD. Och det är bra. 

Det handlar inte om att lägga sig platt för allt man egentligen ogillar. Däremot handlar det om att avstå från ordvrängande övningar som ger godhetsstjärnor ute på olika ytterkanter. De flesta av de där orden faller platt till marken när lägena skärps. Och/eller när reportrar som Jörgen Huitfeldt och likasinnade kollegor tar sig för att nagelfara vad för slags verkligheter som finns bakom de där orden. När inre och yttre säkerhet är våra största problem så vill det till att göra som man säger och att säga det man gör.