Rothstein och Esaiasson är i sig själva ett slags levande och aktiva institutioner i det senaste halvseklets samhällsdebatt i Sverige. Förra helgen publicerade sig de båda på DN Debatt med en mycket intressant och kritisk artikel om forskningens tillkortakommanden när det gäller de kriminella gängen och klanerna.
Peter Esaiasson och Bo Rothstein ställer sig frågor om varför forskningen - till skillnad mot journalister och författare som Per Brinkemo och Johanna Bäckström Lerneby - så konsekvent har missat klanerna och gängen. De frågar sig om "ett möjligt skäl till bristen på forskning kan vara områdets ideologiska och politiska laddning. Detta kan ha lett till att forskare som velat ifrågasätta den etablerade bilden av integrationsproblematiken som ett strukturellt problem drivet av majoritetsbefolkningens diskriminering, inte har kunnat verka inom området."
Stämmer Bo Rothsteins och Peter Esaiassons funderingar så är det ett mycket allvarligt problem för akademin och forskningen.
De resonerar kring ett antal möjliga orsaker till det "generalnederlag" för forskningen som har uppenbarats i samband med de kriminella gängen och klanerna. Tanken på en samhällsutveckling i samklang med forskningsresultat får sig onekligen en rejäl smäll när det visar sig att forskningen väjer för politiskt känsliga områden ungefär lika frekvent som en genomsnittsgeneraldirektör använder ordet "utmaningar" en vanlig arbetsdag.
Enligt Esaiasson och Rothstein har det forskningsfält som svikit sitt uppdrag, den så kallade Imer-forskningen - Internationell migration och etniska relationer - som numera har delats upp i rasismforskning och migrationsforskning, getts ett starkt politiskt stöd för sin omfattande verksamhet som pågått under tre decennier. Det politiska stödet har också en annan sida som visar sig i en stark "politisk-administrativ styrning" genom till exempel Vetenskapsrådets programkommitté för migrationsforskning.
Efter att ha läst de båda professorernas artikel på DN Debatt känner jag mig olustigt oroad som skattebetalande delfinansiär av hela det här forskningspaketet. Värst blir det när det i artikeln spekuleras om att forskningens blundande inför verklighetens klaner och gäng kan bero på "ett så kallat frigörande vetenskapsideal där det centrala är att befria människan från förslavande omständigheter och där sanningssökandet är underordnat ideologin." Ja herre min skapare hur det har blivit...