Det som oroar mig mest är att Sverige långsiktigt ska visa sig vara för svagt. Att det kommer att ta för lång tid innan vi på djupet förstår och vågar agera för att ta medborgarskapet och nationalstaten på större allvar än vad vi gjort på senare tid. Sveriges framgångsfaktorer är, som historikern Lars Trägårdh envetet och vältaligt förklarat och framhållit, inte särskilt och speciellt svenska. Däremot har Sverige byggt institutioner på ett "särpräglat sätt" runt de tunga värderingar om individualism med samhällsansvar som byggt Sverige till en stark plats på jorden där frihet och skötsamhet utgör ideologin. Trägårdh nämner till exempel institutioner som "individuell beskattning, allmän förskola, familjelagstiftning och lönearbetets roll i det svenska samhällskontraktet"(Expressen 13 juli 2016) Trägårdh beskriver den "svenska ideologin som en rörelse bort från tilliten till familj, klan, religiösa och etniska gemenskaper" och han beskriver detta som frågor som inte är "förhandlingsbara i termer av pluralism eller mångkultur för de människor som invandrar till Sverige."
Det är väl just på det området - förhandlingsbart eller inte - som jag känner en växande oro för Sveriges svaghet. Den liberala riksdagsledamoten och hedersvåldsveteranen Juno Blom intervjuades nyligen i Svenska Dagbladet. "Det finns högmod i vårt land, vi tror vi är så bra, men vi är samtidigt ängsliga, och det är en dålig kombination för att möta de här problemen. Så snart det kommer motstånd, då backar vi." Det har kommit många nya och strängare lagar om till exempel barnäktenskapsbrott, könsstympning och terrorism. Men vad hjälper tuffa lagar om vi darrar på manschetten när det gäller att efterleva lagarna i socialtjänsten, i polishusen, på åklagarkamrarna och i domstolarna?
"Alternativet till att genomdriva lagen i verkligheten är att säga att vi accepterar parallellsamhällen. Jag är inte beredd att göra det", säger Juno Blom. Inte jag heller. Men frågan är om vi inte är på väg åt det hållet? Krisinsikten verkar saknas. Allvarligast är att Sverige fortfarande håller fast vid en invandringspolitik som varje månad för in tusentals nya människor (framförallt anhöriga till invandrare) till parallellsamhällen där Sverige knappt finns. Sverige behöver bestämma sig för att vara starkt på hela sin yta. Pluralism och mångkultur i all ära. Men när det kommer till det svenska samhällets framgångsrika mix av frihet och skötsamhet kan valfrihet inte accepteras.