Plikt- och prövningsverket mäter återkommande 18-åringarnas intresse för att göra militär värnplikt. Nyligen presenterades årets siffror utifrån en undersökning med 2000 intervjuer.
Intresset för värnplikten är tämligen ojämnt fördelat. 18-åringar med svensk/nordiskfödda föräldrar än betydligt mer positiva till värnplikten än 18-åringar med utomnordiskt födda föräldrar. Det skiljer nästan tjugo procentenheter mellan grupperna. Över hälften av de med utomnordiskt ursprung (53 procent) svarar att de inte kan tänka sig att göra värnplikt. I den betydligt större gruppen av 18-åringar med svenskt/nordiskt ursprung är det 34 procent som svarar på samma sätt.
Dessa stora skillnader har förstås kommenterats enligt gängse protokoll till höger och vänster. På sajten Samnytt är anslaget att "invandrarungdomar har bristande lojalitet mot Sverige" medan det på Aftonbladets ledarsida uttrycks stor förståelse för de utomnordiskt präglade 18-åringarnas ointresse för värnplikten: "Varför ska man vilja skydda en stat när staten inte skyddar sina egna?" frågar sig ledarsidan och skyller på regeringar som "institutionaliserar rasismen." Överpolitiserade dumheter i allt väsentligt. Och när det gäller själva värnplikten som sådan så är det ju tämligen ointressant vad den ena eller andra kan "tänka sig" att göra. I det här fallet är det staten som tänker. Det är det som är plikten.
Jag vet heller inte hur det var förr i tiden när den gamla vanliga och allmänna (manliga) värnplikten rullade på och i stort sett hela årskullar ryckte in för i vart fall några månader och de flesta betydligt längre ån så. Jag kan tänka mig att det var ett ansenligt antal av den tidens beväringar som hellre kunde ha tänkt sig att göra något annat än att ta på sig uniform och marschera hit och dit mot en ersättning på sju kronor om dagen. Men plikt är plikt.
Värnplikten omfattar ju inte särskilt många. I år kallas ungefär 24 000 ungdomar till mönstring. Och runt 7 000 kallas in för att göra värnplikt. I botten omfattas dock alla mellan 16-70 år som bor i Sverige av en totalförsvarsplikt.
De stora skillnaderna i värnpliktsvilja mellan 18-åringar med inrikes- och utrikes bakgrund är självklart inte bra. Alla som kallas in till värnplikt är ju svenska medborgare. Vilket borde borga för mindre skillnader kan man tycka. Plikt- och prövningsverket har en del att hugga tag i. Vilket känns bra. Plikter och prövningar är en del av alla fungerande verkligheter. Vilket det är bra att bli påmind om då och då.