När det blir miljö för hela slanten så går det på tok

I Sverige finns 12 aktiva gruvor. Nio av dem ligger i Norr- och Västerbotten. Det svenska berget är mycket mineralrikt.

Krönika 31 januari 2022 05:15
Detta är en ledarkrönika. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Svensk järnmalm är sedan länge en stor exportprodukt. I takt med nya produktionsmetoder och ny stark efterfrågan på inte minst metaller som är nödvändiga för elektrifieringen av industri och transporter, seglade Sverige upp i topp då världens hetaste platser för prospektering av nya gruvor listades av globala branschorganisationer. Men det var då det. Nu har Sveriges rasat ner i botten på rankinglistorna. Vad har hänt?

Det komprimerade svaret är att de svenska tillståndsprocesserna för bland annat gruvnäring - men också för andra industrier - har tillåtits utvecklas på ett verklighetsfrämmande sätt.

Linda Nilsson är vd i Norrbottens Handelskammare. På fredagen 28 januari inledde hon handelskammarens seminarium om gruvindustrins problem i den alltmer investerings- och arbetsplatsheta regionen. Hon underströk att det som sker i norra Sverige inte är statlig nödhjälp utan "marknadsdriven tillväxt" vilket sätter statens tillståndsgivande myndigheters agerande i blixtbelysning.

Klas Dagertun är vd på Kaunis Iron som sedan några år tillbaka har gruvdrift i Pajala; där det brutits malm sedan 1600-talet. Dagertun medverkade på seminariet med en av många berättelser från de industrisvenska verkligheterna. Två tillståndsprocesser med statliga myndigheter har upptagit en stor del av företagets tid och resurser. Statliga myndigheter som inte vill ha dialog, som ser sig som en motpart till företagen, som inte respekterar tidsramar och som är helt inriktade på att vinna i miljödomstolarna. 

Thomas Pålsson har en lång erfarenhet av statlig verksamhet. Han har bland annat tjänstgjort som generaldirektör på Statens servicecenter och har för närvarande styrelseuppdrag i Försäkringskassan och Kulturrådet. På seminariet presenterade Pålsson en ny rapport där frågan om "Vad har hänt?" besvarades mer utförligt med en skarp kritik mot Länsstyrelsernas utveckling och landshövdingarnas agerande under senare år. Länsstyrelserna har avlövats sin tidigare kompetens när det gäller tillväxt, arbete och utveckling. Kvar finns i stort avdelningar för miljö och naturvård.

Länsstyrelserna och landshövdingarna är instruerade att väga av "miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner" när de står mot varandra. Men det sker mycket sällan, sa Thomas Pålsson. Allt är kort sagt inte Miljöpartiets fel. Staten har misskött sitt uppdrag under lång tid: Det blir miljö för hela slanten. Vilket är ett hot mot tillväxt och framgångsrik industrialisering. 


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa