Klimatpolitik är en kombination av klimat och politik. Jag vet att det finns människor som djupt ogillar, rent av förnekar att det finns ett politiskt utrymme för att hantera klimatfrågan som politiken hanterar andra frågor. Man beskriver - helt ovetenskapligt vad jag förstår - klimatet som en mänsklighetens ödesfråga där det bara finns en enda rätt väg att gå.
Tusentals klimatforskare från hela världen är samlade i FN: s panel för klimatförändringar; IPCC. Enigheten är stor bland dessa om vikten av att minska människans temperaturhöjande påverkan på det globala klimatet. Ett allt varmare klimat kan ställa till med mycket elände på jorden. IPCC har dock inte huggit fast utvecklingen i något benhårt öde. Det finns scenarier för olika årtal där utsläppen vänder neråt och för vad olika grader av temperaturhöjningar kan ställa till med. Det finns förstås konsensus om att det är bra om utsläppen av växthusgaser av olika slag börjar minska förr än senare.
En eftermiddag tidigare i veckan hade studieförbundet SNS bjudit in klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari för att diskutera regeringens klimathandlingsplan med Jytte Guteland från S i riksdagen, professorerna Thomas Sterner och John Hassler och Kina Wileke från Volvo Group som tillverkar lastbilar, bussar, anläggningsmaskiner och en rad andra tunga fordon.
Panelen bjöd på en kul, snabb och innehållsrik debatt inför en stor publik. Politiken var högst närvarande. Konflikten mellan regeringen och den socialdemokratiska oppositionen triggas av årtalen 2030 och 2045. Regeringen anklagas för att missa EU: s mål om att minska utsläppen med 55 procent fram till 2030, jämfört med 1990. Regeringen hävdar å sin sida att man genom den omläggning av politiken som nu görs - framförallt en satsning på fossilfri elektrifiering av industri och transporter - har bättre chanser än förra regeringen att klara EU: s mål till 1945; en minskning av utsläppen med 85 procent.
Årtalsexercisen känns lätt överdriven. Något år hit eller dit kommer inte att utplåna mänskligheten. EU: s mål kommer säkert att justeras flera gånger. Det väsentliga är ju att utsläppen minskar. Årtalen är bestämda av människor som är politiker. Men årtalskonflikten gör klimatfrågan mer nåbar och begriplig för oss vanliga och dödliga. Och det finns flera styrmedel än bara årtalen. Folklig acceptans och rättvisa är till exempel grundläggande för goda resultat framöver. Klimatpolitik är kort och gott politik som på andra tunga områden i samhället. Det är bra.