En sen eftermiddag tidigare i veckan bjöd Ukrainas och USA: s ambassader i Stockholm in till en mottagning på det amerikanska residenset.
Mottagningen innehöll föredrag och diskussioner om motståndet mot Rysslands fullskaliga anfallskrig i Ukraina. Jag var där. Arrangörerna fokuserade genom sina val av gäster och föredragshållare på två aspekter av motståndet: Kulturarvet och lagarna. Ett motstånd som gick rakt in i hjärtat och i magen. Ett motstånd som förklarade vad kriget handlar om. Ett motstånd som gjorde att allt med kriget blev obehagligt mycket på riktigt.
Mottagningen hölls samma dag som Sveriges regering höll pressträff om ett nytt militärt stödpaket till Ukraina. Stridsbåtar, granatgevär, ammunition och sjukvårdsmateriel till ett värde av drygt sju miljarder kronor. Att Ukrainas försvarsmakt får ett omfattande och uthålligt militärt stöd från Sverige och andra västländer är förstås helt avgörande för att kunna bjuda ryssen motstånd på slagfälten och tvinga fram ett krigsslut som innebär att Ryssland får erkänna sig besegrade. Så är det förstås.
Kulturarvsmotstånd och motstånd med lagarnas hjälp är något annat än motstånd med granater och stridsvagnar. Kulturarvet och lagarna är de främsta och de mest grundläggande och motståndskraftiga argumenten för att Ukraina behöver allt militärt stöd som går att uppbringa för att kunna vinna kriget.
Det gammelryska imperiet, Sovjetkommunismen och dagens ryska regim har det gemensamt att de aldrig brytt sig om något annat kulturarv än sitt eget och att de alltid trampat på alla lagar som inte tydligt gynnat dem själva. På andra sidan finns vi; västvärldens demokratier som de senaste 80 åren har strävat efter att frivilligt bygga gemensamma kulturarv och lagar med varandra. Där går skiljelinjen, där finns fronten, där finns svaret om varför det är helt rätt och helt avgörande att hjälpa Ukraina med vapen.
Yurii Savchuk är generaldirektör för Nationalmuseet för Ukrainas historia under andra världskriget. I sitt föredrag på mottagningen gav han lågmält men kraftfullt exempel på hur han och hans medarbetare bara ett par dagar efter Rysslands invasion var i full färd med att både rädda viktiga kulturarvsföremål och att samla in bilder av berättelser av Rysslands lagvidriga övergrepp mot Ukraina. Tillsammans med riksarkivarien Karin Åström Iko och generaldirektören vid svenska statens försvarshistoriska museer Helene Rånlund - som också talade på mottagningen - berättade om samarbetet som har lett fram till att det just i dag den 22 februari på Armémuseum i Stockholm är öppningsdag för utställningen "Korsvägar: Sverige-Ukraina under 1000 år."
Torsten Söderbergs stiftelse har donerat 1, 5 miljoner kronor till utställningen. På stiftelsens hemsida säger ordföranden Maria Söderberg vad det handlar om: "Rysslands försök att radera Ukrainas nationella identitet och kulturarv gör att det är angeläget att, på vetenskaplig grund och genom samarbete mellan forskare och institutioner i båda länder, synliggöra Ukrainas historia."
En vill synliggöra medan en annan vill radera. Där går en frontlinje när det gäller kulturarv och lagar som tyvärr gör den militära frontlinjen mot Ryssland helt oumbärlig för en någorlunda demokratiskt anständig värld.