FN har ordnat klimatmöten under 30 år. Syftet är att komma fram till överenskommelser mellan jordens länder som bidrar till att minska utsläppen från fossila bränslen av olika slag. Det är just sådana utsläpp som är det mänskliga bidraget till oönskade klimatförändringar. Med tanke på hur världen ser ut - Enligt Naturskyddsföreningen står fossila bränslen, främst olja, kol och gas, för 80 procent av den globala energitillförseln - så förstår vem som helst att klimatreformatorerna har en rejäl uppförsbacke.
Det handlar kort sagt inte om att politiker från världens alla länder åker till ett kongresscentrum i Dubai och röstar för att fossila bränslen ska bort; och så blir det så. Men efter klimatmötet i Dubai finns det i vart fall lite större chanser att det nån gång kanske blir så. Eller åtminstone att utvecklingen med fler fossilfria bränslen går lite fortare än vad det annars skulle ha gjort. På mötet enades nämligen alla världens länder om - i försiktiga ordalag förvisso - att det är en god sak för klimatet att ställa om från fossila bränslen. Vilket ger den bedrövliga klimatfanatismen lite mindre spelrum.
På regeringens hemsida kommenterade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari uppgörelsen så här:
"Det är första gången alla världens länder är överens om att ställa om från fossila bränslen. Det kommer få en avgörande betydelse för världens klimatomställning och för att ta oss bort från ett globalt fossilberoende."
Alla är givetvis inte lika entusiastiska. Vilket ligger i sakens natur. Det finns en stor bredd av klimatkommentatorer, alltifrån domedagssekter som utifrån inre syner om "nödvärnsrätt" kan tänka sig våldsanvändning som ett medel mot uppvärmningen och till dem som hävdar att de ökande mängderna av koldioxid och andra s k växthusgaser är mer positiva än negativa för mänskligheten. Och allt däremellan.
Givet den önskade omställningens oerhörda omfattning - en stor del av världens befolkning, inte minst i fattiga och/eller mycket auktoritära och ljummet demokratiska länder ska steg för steg byta sätt att producera energi - så finns det rimliga och realistiska grunder för en viss optimism. Nu vill det till mer av globala tekniksamarbeten, rejäla kärnkraftsinvesteringar och att hålla tummarna för framgång i Sveriges och många andra länders försök med vätgas, fossilfritt stål och fossilfri betong.