Först kom Folkpartiet och sedan kom Jimmie Åkesson

I en intervju med Kvartals vetenskapsredaktör Henrik Höjer använder statsvetaren Sören Holmberg vid Göteborgs universitet begreppet "Representation nedifrån";

Sören Holmberg i en klassisk pose och miljö vid någon av alla valvakor han har medverkat i under decenniernas gång.

Sören Holmberg i en klassisk pose och miljö vid någon av alla valvakor han har medverkat i under decenniernas gång.

Foto: TT

Krönika2022-05-28 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Holmbergs syfte är att förklara utvecklingen i invandringsfrågan under det senaste decenniet i Sverige. Valforskningsprogrammet vid universitetet har djupdykt i frågan om hur det står till med åsiktsöverenskommelsen mellan väljare och valda i ett antal frågor. Vi lever ju i en representativ demokrati där de valda företrädarna i riksdagen över tid bör spegla de rådande uppfattningarna bland väljarna.  Så är det också för det mesta, konstaterar Henrik Höjer. Men invandringsfrågan sticker ut. Under åren från 1995 till 2018 (och även fortsatt) är det enligt valforskarna i Göteborg mellan 40 och 60 procent av väljarna som anser att invandringen är för stor till Sverige. Bland riksdagsledamöterna är det under motsvarande period (fram till 2010) dock endast knappt tio procent som delar väljarnas uppfattning. Men 2010 kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen. Vilket raskt får åsiktsöverenskommelsen mellan politiker och väljare att bli mer representativ i invandringsfrågan. Valforskarna redogör i rapporten "Politisk kartellbildning som förklaring till Sverigedemokraternas framgång" för vad som hänt:

"I och med Sverigedemokraternas politiska entré, och framför allt efter valet 2018, har skillnaden minskat och riksdagen har numera ungefär samma åsikter i migrationsfrågan som väljarna. Det krävdes således att ett nytt parti tog sig in i riksdagen, och växte sig stort, för att politikerna skulle tvingas anpassa sina åsikter i en riktning som väljarna efterfrågade."

Enligt valforskarna uppkommer då och då lösa"kartellbildningar" i riksdagen där de stora partierna informellt blir överens om att inte konkurrera eller söka onödig strid i frågor där de håller med varandra. S och M föredrog att bråka med varandra om tydliga högervänsterfrågor framför att trigga fram invandringspolitiska konflikter; vilka kan bära iväg hur som helst. 

Mot denna bakgrund är det lätt att förstå ilskan som riktades mot dåvarande Folkpartiet som i tidigt 2000-tal utmanade kartellen genom att driva frågor om kunskaper i svenska, hedersvåld och utanförskapsområden bland invandrare. Och sedan kom SD och sköt kartellen i sank. Väljarna har nu nedifrån sett till att riksdagen nu är mer representativ för väljarnas uppfattningar än tidigare. Vilket stärker demokratin. Så är det. Nästa steg för politiken är att skapa majoriteter för reformer som kan återföra Sverige till en tillvaro som ett fungerande och balanserat invandringsland.