Till DN (12/8) säger Johansson att han är fast besluten att driva igenom Migrationskommitténs förslag: "Jag drev igenom den tillfälliga lagen på mindre än sex månader, jag tror nog att jag ska driva igenom det här på ett år."

"Det här" som ska drivas igenom är de 26 olika förslag för en ny migrationspolitik som kommittén lämnade för ungefär en vecka sedan. Flera av förslagen är bra och nödvändiga. Ser man till hur partierna röstade i kommittén finns det goda möjligheter för stora riksdagsmajoriteter i tunga frågor om tillfälliga uppehållstillstånd, försörjningskrav/bostadskrav för den som vill ta hit sina anhöriga och rimliga språk- och kunskapskrav för den som avser att permanent stanna i Sverige. Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet var i kommittén överens om minst 18 av de 26 förslagen. Politik är emellertid inte matematik. Partierna kan av andra skäl och av andra hänsyn bestämma sig för att agera på ett annorlunda sätt i riksdagen än vad de gjorde i kommittén.

Det viktigaste för stunden är att veteranen Morgan Johansson nu tar bladet från munnen och visar att Socialdemokraterna är berett att ta sitt ansvar och de politiska besvär som behövs för att rejält och långsiktigt begränsa invandringen till Sverige. Alla partier med regeringsambitioner har intressen av att invandringen inte ska blockera regeringsbildandet ännu en gång. Detta gäller även Sverigedemokraterna. På DN Debatt (13/8) presenterade partiledaren Jimmie Åkesson SD: s "alternativa förslag" för migrationspolitiken. Det är ett laddat men samtidigt påtagligt nyanserat inlägg som tar sats utifrån det orimliga i att den totala invandringen fortsätter öka trots att stora majoriteter i både riksdag och befolkning vill se en rakt motsatt politik.

Jag utgår från att det är insikten om denna orimlighet som nu sporrar även Morgan Johansson. Lyckas han desarmera invandringsfrågans sprängkraft - genom att ta något mer hänsyn till M och SD - så frigör han även S från ett kommande behov av MP och den kanten. Visst minskar därmed samtidigt friktionen också för ett eventuellt konservativt regeringsblock. Men det är sannolikt ett nödvändigt pris för att S åter ska kunna vända sitt ansikte mot breda medborgargrupper som ett regeringsdugligt parti.