Det västliga stödet är dock helt självklart. Israel är den demokratiska världens frontstat mot islamistiska diktaturer. Israel viker sig inte för Iran på samma sätt som Ukraina inte viker sig för Ryssland. Allt annat än starkt västligt stöd för Israel och Ukraina är inte bara djupt fegt och omoraliskt; det är också att svika egna intressen om att upprätthålla fred och säkerhet för den egna befolkningen.
Att Ukrainas regering har stora problem med korruption och att Israels regering närmast är högerextrem är inget att hymla om. Men i demokratin Israel har folket möjlighet att välja sig en annan och bättre regering och i den växande demokratin i Ukraina har folket växande möjligheter att steg för steg minska korruptionens utbredning och destruktiva påverkan på samhälle och individer.
Det handlar om att inse var vi hör hemma. I demokratin eller i diktaturen. Mediebilden av Israels krig mot terrorgruppen Hamas är på många sätt undermåligt ensidig. Häromdagen hade till och med Sveriges Radio - mediebolaget som ska vara rikslikaren och som har allra största förtroende av all media - rubriken "Israels krig mot Gaza" på sin hemsida. Vilket är en helt förvriden verklighetsbeskrivning.
Människornas lidande på Gazaremsan är fruktansvärt och omöjligt för de flesta av oss att förstå. Grunden för människornas lidande är att de hålls fångna i elände och misär av terrorgruppen Hamas och av den sannolikt snart kärnvapenbestyckade diktaturen Iran. Hamas anfall mot civila israeler den 7 oktober förra året hade en sådan magnitud i våld och död och gisslantagande att det inte fanns några andra alternativ för Israel än att i självförsvar slå tillbaka så hårt som möjligt mot Hamas som gömde sig bakom civilbefolkningen i Gaza. Detta - att tvinga Israel att slå tillbaka hårt - var förmodligen orsaken till det grymma överfallet den sjunde oktober.
Jag är ingen militärstrateg. Jag har ingen aning om det finns/hade funnits andra militära insatser som varit bättre och som orsakat mindre död och lidande för människorna i Gaza. Men att Israel står upp mot Irans långsiktiga intresse av, som Nathan Shachar sammanfattar saken i DN, "en egen stormaktsstatus i Mellanöstern och i Centralasien – på USA:s och Israels bekostnad", är faktiskt vad som krävs för att ge människorna i Gaza och i andra diktaturer i Mellanöstern en gnutta hopp om bättre och friare och fredligare liv.