Men även en medelväg har sina konsekvenser. Precis när kultur- och nöjes- och besöksindustrin i stort fått upp lite vind i seglen så meddelade regeringen nya restriktioner som inträder i dag den 23 december. Det är lätt att känna empati för den förtvivlan och de uppgivenhetsnära känslor som drabbade många näringsidkare när regeringen återigen och med kort varsel meddelade kännbara begränsningar för deras verksamheter. Och pandemin drabbar på många olika sätt.
Den stora majoritet av arbetande människor som inte kan arbeta hemma börjar av högst begripliga skäl att tröttna ur rejält på att många kollegor tvingas vara hemma i många dagar i karantän eller vabb för ett sjukt barn och/eller för en egen nysning. Arbetet sliter mer än vanligt och nya rekommendationer och restriktioner gör kollegorna ännu färre på många samhällskritiska arbetsplatser. Kollektivtrafiken är ett nålsöga där förarbrister och underhållsväntetider skapar långa problemkedjor som inte minst slår mot alla som måste åka från och till sina arbetsplatser. Många av skolans lärare får förhoppningsvis lite andrum genom jullovet. Men larmrapporterna inifrån sjukvården är desto allvarligare. Här finns aldrig några lov eller uppehåll. Sjukvården -framförallt omvårdnaden, eftervården och tryggheten för äldre patienter - har fått sig en rejäl knäck av pandemin. Äldrevården kommer utan tvekan att vara ett av 20-talets stora och mest angelägna reformområden. Så även Sveriges medelväg kostar på för många människor.
Som lekman kan jag förstås inte bedöma rimligheten i de åtgärder som regeringen nu vidtar. Lite mellan raderna har det känts som om statsminister Magdalena Andersson och hennes regering har hänvisat till vad andra länder gör när de svenska restriktionerna har motiverats. Vilket självklart är fullt rimligt. Sverige har lika lite som något annat land en egen pandemi med egna virus. Länder och folk hänger ihop. Jag tolkar regeringens hållning som mer politiskt följsam mot vad som anses vara "sunt förnuft" i viktiga handels- och EU-länder. Vilket är klokt. Har tyskar, britter och danskar på sig munskydd så har svenskar på sig munskydd. Typ. Det är bra för alla om den svenska medelvägen uppfattas som en huvudväg också utanför våra gränser.