Jag var där.
Konservatismen är i ropet. Dels på grund av det där eventuella konservativa regeringsblocket med M, KD och SD. Och dels på grund av att i vart fall jag funderar en hel del på hur socialdemokratin ska klara sig utan det konservativa förhållningssätt som i många och mycket är kärnan i reformismens lika försiktiga och framgångsrika framåtskridande. Antagandet att S är på väg att lämna en del av sina konservativa rötter bygger jag på partiets nuvarande samarbete i det liberalt lutande Januariavtalet. S tycks med öppna ögon ta risken att förlora även en stor del av återstoden av sina arbetarkonservativa väljare i och utanför LO till soffan, SD, V och M.
I den trehövdade panelen på Timbroscenen stod SD: s tidigare gruppledare och principprogramförfattande "chefideolog" Mattias Karlsson i mitten. Till höger om Karlsson stod PJ Anders Linder med ett långt förflutet och ett vitalt nu som ledare och redaktör inom den borgerliga sfären. Han är nu chefredaktör på den politiska kulturtidskriften Axess Magasin. På Mattias Karlssons vänstra sida stod journalisten, författaren och programledaren Susanna Popova. Även hon har en gedigen bakgrund och ett aktivt nu inom den borgerliga kultur- och idédebatten. Utan att sätta partietiketter på folk så utvecklades diskussionen på så sätt att Popova mer kom att föra fram KD-länkade argument medan Linder gav en sinnebild av den moderata liberalkonservatismen.
Panelen var intressant. SVT direktsände från evenemanget och det går att se programmet i SVT Play. Gör gärna det!
Mattias Karlsson var avgjort den av de tre som var mest het på gröten inför ett konservativt block. PJ Anders Linder sträckte sig så långt som att kalla den pågående processen i politik och samhälle för en "studiecirkel" i konservatism, som vi får se vart den tar vägen. Susanna Popova argumenterade för att KD: s egentliga ideologi är mer nära katolsk "personalism" än vad den liknar konservatism á la SD.
Jag hoppas att S ska blanda sig i det konservativa igen. Som finansministerlegendaren Ernst Wigforss elegant formulerade saken 1958 så kan även de konservativa vara framåtblickande:: Om man kastat längtande blickar i det förflutna har det mera varit efter vad man trott vara detta förflutnas anda än just de former vari denna anda har varit förkroppsligad.”
Och vad kan vara viktigare just nu än att nyskapa och nyforma trygghetens, gemenskapens och tillitens förflutna anda?
