Nyligen intervjuade hon centerpartiets ekonomiskpolitiske talesperson Martin Ådahl om hur det står till med den "breda politiska mitten"; ett projekt som verkligen definierar dagens centerparti. Det är en läsvärd intervju där den "fortpratande" ekonomen Ådahl får gott om utrymme att utveckla sina tankar om mittens läge i Sverige. Enligt Martin Ådahl är den "breda mitten" just nu mer av ett strategiskt mål än en praktisk politisk verklighet. Vilket i allt väsentligt är de andra borgerliga partiernas fel och ansvar. Moderaterna, Kristdemokraterna och även delvis/kanske Liberalerna har valt bort Centerpartiet till förmån för Sverigedemokraterna. Så hänger saker och ting ihop enligt Martin Ådahl.
Först som sist så har ju Martin Ådahl rätt om att Sverige styrs från mitten. Partier som ger sig iväg långt till vänster eller höger och/eller intar andra konstiga ståndpunkter har ingen större lycka i svensk politik. Socialdemokraternas långa regeringsinnehav är ett uttryck för den breda mitten. Vilket ju på ett sätt säger sig självt. De allra flesta av oss som röstar i riksdagsvalen rör oss där på mittfältet; i lite olika varianter beroende på var i landet vi bor, vilka familjer vi växt upp och beroende på personlighet och kynne. Vi vill att skolor och sjukvård ska fungera, vi vill att tåg och bussar ska vara fina och rena och avgå i tid. Vi vill att mördare, pedofiler och våldtäktsmän ska sitta i fängelse. Vil vill ha bra löner och hyggliga pensioner och att bönder ska få ha sina djur i fred för vargar. Vi har inget emot invandrare så länge de arbetar och betalar skatt och sköter sig och vi har inte så mycket emot höga skatter så länge det inte blir för dyrt att köra bil Ungefär sådana är vi. Fredrik Reinfeldts framgångar som statsminister och Jimmie Åkessons framgångar som partiledare är andra exempel på mittenframgångar.
Martin Ådahls problem är att han – kanske utan att märka det – har lämnat mittenfåran. Han säger i Svenskan att de borgerliga partierna och SD inte anser att alla människor är lika mycket värda. Vilket är en rätt så extrem uppfattning. Ådahl blandar nog ihop universella mänskliga rättigheter med rättigheten att bo i Sverige. Så tolkar jag honom i intervjun. Är det på det viset så ska nog inte Martin Ådahl skylla på några andra för att Centerpartiet har problem. Det är väljarna som bestämmer var mitten är. Inte Martin Ådahl.