Problemen beror på att lokförarna inte kan köra så fort de kan på grund av eftersatt underhåll och att det är för trångt på spåren. Det som behövs är fler spår och ökat underhåll. Därför är fixeringen vid nya höghastighetståg minst sagt märklig. 

Det var när den dåvarande moderatledningen med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i spetsen överraskande lanserade höghastighetståg som diskussionen startade. Projektet att bygga ny järnväg från Stockholm till Göteborg och Malmö med Jönköping som knytpunkt drivs nu vidare av regeringen som kommit överens med C och L om att de nya stambanorna ska byggas.

Frågan är bara hur. Hur fort går ett snabbtåg? Vad kostar det? Även om regeringen öppnat för en ny form av lånefinansiering istället för som brukligt via statsbudgeten gäller det att få ut så mycket som möjligt för pengarna.
För att komma vidare har regeringen enats med Centern och Liberalerna om att ge Trafikverket i uppdrag att redovisa hur mycket järnväg som går att få för 205 miljarder kronor.

Alla är nog överens om att det behövs nya stambanor. Idag är tågen ofta försenade och de skulle kunna gå mycket fortare att resa med järnväg om det inte vore för alla möten. För att inte tala om nedrivna kontaktledningar och andra brister i anläggningen. Nya separata spår och ett ökat underhåll av de befintliga spåren skulle korta restiderna väsentligt.
Men att bygga banor för tåg som ska gå i mer än 300 kilometer i timmen är vidlyftigt, för att inte säga dumt. Då räcker nämligen inte pengarna till så mycket räls. Det räcker gott och väl om tågen kan komma upp i 250 kilometer i timmen. Då går det ändå fortare att ta tåget från Stockholm till Göteborg än flyget.

Bygger man stambanor för max 250 så går det att göra med dagens teknik. Ska man bygga för hastigheter upp till 320 kilometer krävs fixerade spår och därmed betongfundament. Det blir mycket dyrare och ger dessutom en mycket större belastning på miljön när enorma mängder betong ska produceras.

Det blir helt enkelt mer pang för pengarna om tanken på höghastighetståg överges. Istället för maxfart borde fokus ligga på den genomsnittliga hastigheten. Det viktiga är att öka kapaciteten och att bygget av nya stambanor nu tar fart.
Till det kommer ytterligare en aspekt. Det blir svårt att stanna på så många ställen om maxfarten ska prioriteras. Om tågen inte kan stanna för att ta upp passagerare i exempelvis både Norrköping och Linköping kanske det inte är så stor vits med satsningen.