På söndagens (15/11) debattsida i Dagens Nyheter presenterar Anders Lindholm från Demoskop undersökningsresultat om väljare, politiker och valfrihet. Den avslutande slutsatsen i Lindholms artikel är: "Om MP och S låter dragningen till vänster dominera över den liberalisering som efterfrågas av de egna väljarna i frågan om valfrihet, så riskerar stödet för partierna krympa ytterligare."

"Vänster" är i det här fallet inte synonymt med "konservativ";; det vill säga ett slags "ordningoch-reda" motvikt till den "liberalisering" som väljarna efterfrågar. "Vänster" hamnar här istället nära en mer auktoritär hållning där man med mer eller mindre spefulla argument avpolletterar medborgare som väljer skola, vård och omsorg och företag som levererar välfärdstjänster.  

Sådant mitt liv har kommit att bli - en tillvaro som infödd socialdemokrat sedan mer än hundra år tillbaka har kombinerats med uppdrag i privata vård- och utbildningsföretag - har jag många gånger haft anledning att fundera och diskutera om hur det kommer sig att det socialdemokratiska ledarskiktet har utvecklats som det har gjort i de här frågorna. 

Medan medborgarna väljer bort och väljer till i ständigt ökande omfattning så ökar S-politikernas missnöje med sakernas tillstånd. (Med detta menar jag inte främst sakernas tillstånd i praktisk politisk mening. Under den dryga kvartssekel långa valmöjlighetseran i den allmänna sektorn har S-regeringar haft många möjligheter att rätta till brister i liberalt naiva regelverk som öppnat upp för missbruk och kriminalitet och som berett väg för klåpare och falska profeter av alla de slag. Mycket lite har dock gjorts i praktisk väg. Med "sakernas tillstånd" avser jag därför framförallt politiken i mer filosofisk/ideologisk mening.)

Min spaning är att det växande vänstra motståndet mot människors valmöjligheter är oron för att samhället kommer att bli sämre. Samhället utgörs i denna förståelse av det S-märkta "starka samhälle" som i sig själv skapade jämlika strukturer som nu människors val kan komma att riva ner. Idylliseringen av det starka samhället är en bärande ingrediens i vänstermotståndet. Samhället var mer sammanhållet för några decennier sedan. Och mer auktoritärt. Och jämlikt i den mer brutala meningen att man förblev vid sin läst, sin klass och sin röst. Nu är andra tider. Socialdemokraterna borde släppa det ängsligt vänstra och sluta vara rädda för folk som väljer för att få det bättre. Politiken vet inte bäst. Men i lyhörda allianser med medborgarna kan bra politik skapa allt bättre samhällen.