Många har inte en chans att få ett arbete

Nima Sanandaji är teknologie doktor och en flitig och intressant debattör.

Utbildning för arbete är en viktig del av den arbetslinje som krävs i Sverige idag.

Utbildning för arbete är en viktig del av den arbetslinje som krävs i Sverige idag.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Krönika2020-05-10 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Under flera år har han till exempel argumenterat om otillräckligheten i den gamla arbetslinjens fokus på ”arbete före bidrag” som nu har transformerats till ”enkla jobb.”

”Kunskap behöver vara kärnan i nästa arbetslinje”, skriver Nima Sanandaji. Enligt Sanandaji är det grundläggande att vi förstår de två ”breda trender” som styr utvecklingen.

Den ena trenden är migrationen som medför ”genomgripande förändringar i demografin i länder som Sverige.” Den andra trenden är de snabba förändringarna på arbetsmarknaden. ”De enkla jobben som inte kräver förkunskaper har redan i stor utsträckning rationaliserats bort.”

Migrationen innebär inga problem att tala om när det gäller välutbildade migranter. Det tar lite längre tid än för infödda svenskar men de allra flesta av dessa migranter kommer till slut i arbete. Det finns heller ingen större skillnad i sysselsättning mellan infödda och migranter som har jämförbara färdigheter. Sverige är kort sagt inget rasistland. 

Problemet är den stora mängden mycket lågutbildade och på relevanta färdigheter fattiga migranter. 

Sverige står inför en ”kraftig ökning av ojämlikheten” skriver Nima Sanandaji. (Axess Magasin 8/2017) Han refererar till undersökningar av ”inkomströrlighet” och "kunskapsjämlikhet" som tidigare varit något av en svensk paradgren och framgångsfaktor. Trenden från förr håller hyfsat i sig när det gäller barn i infödda arbetarfamiljer. För barnen från migranter från Mellanöstern och Afrika går det däremot helt åt fel håll.

Kunskapsgapet mellan infödda och migranter är väldigt stort. Sanandaji hänvisar till undersökningar av PIAAC – ett slags ”PISA för vuxna” – där andelen som har ”mycket låga kunskaper i läskunnighet/matematik” mäts. Av infödda svenskar är andelen 10, 7 procent med mycket låga kunskaper. Bland utlandsfödda är andelen 52, 3 procent; alltså en majoritet.

Att rulla på i den gamla kunskapslinjens spår – sänkta bidrag – är vare sig ”sympatiskt eller konstruktivt” eftersom många av bidragstagarna inte har en chans att få ett jobb, skriver Sanandaji och tillägger att det ändå kan vara rimligt att sänka bidrag i kombination med utbildning för arbete.

Självklart ska ett starkt fokus ligga på arbete. Den nya arbetslinjens kärna behöver dock vara kunskapsinhämtning för alla de som ligger så mycket efter. Kunskap borde vara tidens lösen; inte minst för en socialdemokrati som har sin värderingsbotten i kollektivet.