Busch kan göra oss lika nyktra som vad Sverker gjorde

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch vet vad hon gör. Nyligen fick hon frågor i Ekot om upploppen som drabbade många svenska städer under påskhelgen.

Här ser vi Ebba Busch i Östra Husby för några månader sedan. Då gällde det dieselpriser. Nu gäller det upplopp. Busch är ett slags konfrontationspolitiker med gott humör som vet hur en slipsten ska dras för att det ska gå bra för hennes parti.

Här ser vi Ebba Busch i Östra Husby för några månader sedan. Då gällde det dieselpriser. Nu gäller det upplopp. Busch är ett slags konfrontationspolitiker med gott humör som vet hur en slipsten ska dras för att det ska gå bra för hennes parti.

Foto: Pär Andersson

Krönika2022-04-27 15:46
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Genom några burdust eleganta ordvändningar mälde hon ut sig från mängden av "oacceptabelt" och ängsliga hummanden om demonstrationstillstånd som politiken alltid är full av i sådana här sammanhang. 

Ebba Busch satte problemet i blixtbelysning när hon ställde frågan varför det är "100 poliser" som är skadade efter upploppen och inte istället "100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare?" "Varför sköts det inte skarpt?", frågade sig Ebba Busch. 

Hon förstår bildens och bildsättningens betydelse. När jag lyssnar på Busch om upploppen dyker minnen upp såväl av söndagsskolans flanellografbilder som av före detta ÖB: s Sverker Göransons ord om "Enveckasförsvaret" från 2012. Flanellografens bilder hjälpte oss att skapa egna inre bilder av söndagsskolefrökens berättelser om Jesus alla äventyr. Och Sverker Göransons genialt lättbegripliga (och initialt utskällda) bild av vår försvarsförmåga var startskottet för Sveriges militära tillnyktring.

I Ekointervjun bildsatte hon ordningsproblemet genom sin retoriska fråga: Om det nu alls måste vara personer som är skadade efter en sammanstötning mellan islamister/kriminella och polisen; vore det då inte bättre för ordningens och demokratins skull om det var islamister och kriminella som fått ta de värsta smällarna? Och ska inte det "goda" vid något tillfälle säg stopp och skjuta skarpt mot det "onda"?

Ebba Busch kampanjstyrka beror inte minst på förmågan att trigga igång de sämsta sidorna hos motståndare och kritiker i politik och media. En stor del av Tyckarsverige valde att misstolka henne och hävdade att hon önskade sig fler skadade och skjutna. Justitieministern utbrast "är hon inte riktigt klok?." I P1 Morgon (26 april) ville programledaren Henrik Torehammar ha liberalernas ledare Johan Pehrsons kommentar till att Busch enligt Torehammar sagt att: "Det borde ha varit fler skadade bland de som låg bakom upploppen". Pehrson borde förstås fräst något i stil med "vad är det för hittepåfråga?" Det gjorde han inte. Tyvärr för L, tror jag.

Ebba Busch står nu som den tydligaste företrädaren för att det är dags att sätta hårt mot hårt; skjuta skarpt om man så vill, mot brottslighet och extremism. Vilket är en utbredd åsikt i breda medborgargrupper. Valrörelsen har börjat bra för Kristdemokraterna. Kanske gör Ebba rentav en Sverker?