I ett stort antal arbetsgrupper där framförallt yngre och möjligen lovande politiker, haft ledande uppdrag, har partiet tagit itu med uppgiften att lämna en del gammalt bakom om sig för att kunna stå starkare i riksdagsvalet 2026.
Partiledaren Magdalena Andersson inser allvaret. Även om S ligger bra till i opinionen för tillfället så hotas Socialdemokraternas förvärvade och sekelgamla roll som det naturliga regeringspartiet av samarbetet mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. M och SD är tillsammans ungefär lika stora som S i opinionsmätningarna. Skulle det läget stå sig också när vi kommer närmare valdagen så kan det bli mycket svettigt i de socialdemokratiska leden.
Magdalena Andersson och partiledningen i stort städar därför undan på sitt politiska bord. En jämförelse med de dåvarande fyra borgerliga partiernas samarbete i Alliansen inför riksdagsvalet 2006 ligger nära till hands. Under stor mediebevakning samlades partiledarna Reinfeldt, Hägglund, Leijonborg och Olofsson hemma hos varandra för att diskutera, kompromissa och förändra sin politik inför valrörelsen. Man tillstod fel och ensidigheter i skatte- och fördelningspolitiken och lanserade en ny slags höger som attraherade många tidigare S-väljare och som möjliggjorde åtta år av borgerliga regeringar ledda av Moderaterna. Det var ett helt nytt grepp från de borgerliga som mycket väl kunde ha pressat ut de oförberedda Socialdemokraterna till ovalbara ytterkanter. Nu blev det inte så. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010, "stal" de borgerligas majoritet och undergrävde Alliansens sammanhållning.
Socialdemokraterna är ju i sig själva ett slags allians med minst lika stor bredd och spännvidd som inom det dåvarande borgerliga Alliansblocket. Socialdemokraterna har under sina nästan åtta år av regerande med Miljöpartiet, och under tidvis stort inflytande av ett påtagligt liberalt centerparti, kommit att halka snett i de tunga frågor om invandring, kriminalitet och energi som avgjorde valet 2022. Det vill S nu rätta till. Ska socialdemokratin ha en rimlig chans att kunna leda nästa - eller i vart fall nästnästa - regering så vill det till att försöka skapa en ny sorts socialdemokrati som kan attrahera många tidigare högermittenväljare. Arbetsgrupperna - och partistyrelsen - tar därför itu med surdegarna om en för slapp invandringspolitik, för låga straff, Nato, höghastighetståg, kärnkraft, kunskap i skolan och annat.
Det är klok politik på samma sätt som det offentliga alliansbygget var klok politik då det begav sig. De borgerliga satt fast i en gammal form som inte hade kraften att utmana Socialdemokraterna. Borgerligheten tog därför itu med de frågor om skatter och fördelning som i decennier hade omöjliggjort långsiktiga borgerliga fyrpartiregeringar. Moderaterna tog ett stort ansvar som största parti. "Vi har haft fel och vill nu göra rätt", sa moderata företrädare lika ofta som de lanserade sig som ett parti för arbetare som gillar lägre skatt mer än höjda bidrag.
Socialdemokrater ändrar sig inte på samma vis som moderater; så är det. Socialdemokrater ändrar sig ogärna för att man har haft fel utan därför att sådant som tidsandan, Putin, invandringen, klimatet, narkotikahandeln och/eller andra partier har förändrats och haft fel. Men det spelar mindre roll i det långa loppet. Socialdemokratin frigör sig - som så många gånger förut - från det som har varit för att på så sätt öppna sig för vara med och styra i det nya.