På onsdagseftermiddagen sköts en ung man ihjäl på Värmlandsgatan i Norrköping. Mordet skedde bara ett par veckor efter det att en annan ung man mördades på en kebabrestaurang på Stockholmsvägen; ett par stenkast från Värmlandsgatan och ett par stenkast från Norrköpings polishus. De misstänkta för kebabavrättningen är andra unga män med liknande bakgrunder som den mördade. Några misstänkta för mordet för Värmlandsgatan har ännu inte fångats in. Förra måndagen omkom fem arbetare på ett bygge i Sundbyberg. Minst två av de döda var utländska män utan rätt att vistas och arbeta i Sverige.

Mot bakgrund av dessa axplock ur dagens verkligheter förstår jag mer än väl S partiledare Magdalena Andersson inser behovet av en tydlig omsvängning av invandringspolitiken. Nyligen var hon föremål för en lång intervju i ämnet i Expressen. 

Hennes budskap är att "fri invandring inte är vänster", och att den strama invandringspolitiken ligger kvar i Sverige för lång tid framöver.

Med tanke på hur det svenska samhället förändrats och försämrats av den på tok för stora invandringen är det sagt högst begripligt att Socialdemokraterna tydligt markerar en återgång till en mer realistisk politik. Jag tycker dock att hon slirar på det här med att "vänstern" inte är för fri invandring. I Sverige har faktiskt vänstern precis som den liberala högern så gott som alltid protesterat mot stram och begränsad invandring.

Socialdemokraterna har dock sällan halkat snett i dessa frågor. En förklaring tror jag är att LO tidigare mer självklart stod för en restriktiv invandring; vilket är en helt naturlig hållning för en fackförening som inte vill ha in låglönekonkurrens och maffiametoder på den svenska arbetsmarknaden. LO är dock inte vad det varit. Man har under lång tid flummat iväg vänsterut och tappat rollen som vettig bromskloss för Socialdemokraterna. Nu får Magdalena Andersson vara sin egen bromskloss. Vilket är bra. 

Magdalena Andersson kunde dock vara tydligare med att hon verkligen vill rensa bordet från invandringspolitiskt bråk. Hon kallar till exempel utredningen om införandet av en informationsplikt för vissa offentliganställda för en "angiverilag". Sådan vänsterslang borde hon avstå från. Välfärdsstatens fundament är att förmånerna i stort är knutna till dem som har rätt att bo och leva i Sverige. Det är knappast "angiveri" att agera mot skuggsamhällets utbredning, en hållning som till exempel Linköpings kommunstyrelseordförande Kristina Edlund var mycket tydlig med då vi träffades i höstas. En hållning som är sund och klok. Vilket döden i Norrköping och Sundbyberg tragiskt understryker.