Laila Naraghi anknyter till den tidiga S-ledaren Hjalmar Branting och den unga socialdemokratins stora insatser i motståndet mot den kristna kyrkans dogmer visavi vanligt folk då det begav sig mot slutet av 1800-talet. Samma klarsyn behövs nu gentemot islamistiska dogmer. Konstigare än så är det inte.
Den 12 februari i år blev Jamal EL-Haj socialdemokraternas första politiska vilde. El-Haj föddes i Tripoli i Libanon 1960. Väl i Sverige och i S valde han att upprätthålla och utveckla relationerna med politiska islamister med kopplingar till terrorklassade organisationer.
Partiledaren Magdalena Andersson försvarade Jamal El-Haj in i det sista. I en partiledardebatt den 8 oktober 2023 hävdade Andersson att Jamal EL-Haj har "ägnat sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas." Ett uttalande som väl inte åldrats särskilt väl.
I det senaste numret av tidskriften Tiden skriver riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) om en "fråga som gnager" i samband med turbulensen runt El-Haj: "Hur kommer det sig att jag - som svensk socialdemokrat och feminist, fostrad i detta parti - under lång tid förväntades försvara en väletablerad man med en konservativ religiös agenda?"
Det är befriande att Laila Naraghi lättar på det gnagande trycket inom sig. Frågorna behöver besvaras. Socialdemokratin behöver utvecklas.
Laila Naraghi skriver långt och innehållsrikt om svenska partiers svårigheter med att "hantera religiös konservatism, inte minst kopplat till islam." Hon levererar också en gedigen "varudeklaration" över sig själv med syftet att förhoppningsvis slippa att slippa det misstänkliggörande som "hänger som en blöt filt över politiska samtal som tangerar etnicitet och religion i allmänhet och Mellanöstern i synnerhet."
Laila Naraghi föddes i Teheran i Iran 1982. Hennes morfar var en jude från Wien som tog sig till Sverige på 1930-talet. Som sakkunnig hos utrikesminister Margot Wallström var hon en stolt medarbetare då Sverige erkände Palestina. "Hela mitt liv har präglats av den islamiska republikens diktatur", skriver hon.
Hon påminner om S gamla "hövding" Hjalmar Branting som tog emot böter och fängelsestraff för partitidningens uppmaning till svenskarna att överge kristendomens dogmer. Rätt då av S och lika rätt nu när det gäller islams dogmer.
Laila Naraghi erbjuder sitt parti ett mer sunt värderingsladdat förhållningssätt till människor som kommer från islamska länder. Istället för att "gå vilse" i blyghet inför främmande religioner och i ett värnande av det "förtroende som många av de här svenskarna visat oss vid valurnorna (--) så bör vi påminna oss att det finns många muslimer som inget hellre vill än att se ett slut på de religiösa dogmernas diktatur." Magdalena Andersson bör ta chansen att vandra i Hjalmar Brantings fotspår. Gärna med Laila Naraghi som guide på färden.