Utöver det så kommer partiledarna att göra sitt bästa för att "entusiasmera de egna leden, markera gruppens gränser och lära ut med vilka ord man ska beskriva sin position." Citatet hämtar jag från statsvetaren och opinionsexperten Peter Santessons krönika på Expressens ledarsida. (15 januari)

I sin krönika analyserar Santesson den politiska debattens betydelse för framsteg och problemlösning. Betyget blir inte särskilt högt. Och det med rätta. Debattens syfte är nämligen - i vart fall på kort sikt - något helt annat än att ompröva, nyansera och att lyssna. Debatten är till för att höja de egna argumenten och för att försöka sänka den andra sidans argument. Santesson skriver: "Debatten fördjupar motsättningar och försvårar – inte underlättar – politikförändring. Förändringen kan inte ske gradvis genom inlärning och omprövning utan behöver skifta abrupt genom ett plötsligt signalbyte från politiska ledare, som ger kommando om att gruppmarkören ska bytas ut. Problemet är välbekant inom politiken. Därför försöker man helst undvika att offentligt debattera det som man på riktigt behöver lösa i närtid".

Han anför två exempel på frågor där åratals av debatter endast fördjupade fördummande åsiktskorridorer och tunnelseende: Migrationsfrågan på hösten 2015 och Natofrågan på våren 2022. Omsvängningen från de socialdemokratiska ledarna Stefan Löfven respektive Magdalena Andersson kom abrupt och snabbt. Förflyttningen från argumentet "Vi bygger inga murar" till ståndpunkten "miniminivå på invandringen" skedde utan offentlig debatt. Likaså byttes det kongressapplåderade ställningstagandet "vi blir aldrig medlemmar i Nato" snabbt och debattlöst ut mot hållningen att det nu är "bråttom att vi blir medlemmar i Nato." 

Man skulle kanske kunna önska att det var på ett annat sätt. Men partipolitik är nu en gång för alla en flockaktivitet där gemenskapen manifesteras genom att man upprepar flockledarnas påbjudna fraser om att till exempel "vända på stenar", "byta paradigm" och om den "breda mitten." Flocken blir osäker - "känner inte igen vårt parti längre" - om ledarna gradvis och öppet byter vinkel, ord och tonfall.

Därför är det mest lärorika med dagens partiledardebatt att försöka lyssna efter vad de stora partierna inte argumenterar om. På de tysta politikfälten kan det vara något spännande på gång. På de mer tjattriga fälten händer det nog för stunden däremot inte så mycket mer än just prat.