Misslyckas fack och arbetsgivare att komma överens om ett avtal så vidtar antagligen ett lagstiftningsarbete byggt på den utredning som Januariavtalspartierna tidigare har tagit fram. Enligt Januariavtalet ska "balansen" mellan fack och arbetsgivare inte förskjutas när arbetsrätten ändras på ett sätt som ger arbetsgivaren lite större och mindre kostsamt svängrum vid uppsägningar och neddragningar. Ett trixigt uppdrag; visst är det så. Men antagligen kommer parterna att lyckas med uppgiften. Om det blir nu till veckan - ett slutdatum för förhandlingarna har satts till onsdag denna vecka - eller lite senare återstår att se. Mycket talar för att det blir ett avtal som går några steg i arbetsgivarnas riktning men som också går några steg i fackens riktning. Centerpartiet och Liberalerna kommer inte att vara nöjda med resultatet. Men de har inte så mycket att sätta emot.

Centerns partiledare Annie Lööf har vid något tillfälle sagt att "Löfven vet" att det är tack vare arbetsrätten som han är statsminister. Att Löfven och S i Januariavtalet gick med på att utreda arbetsrätten var - enligt Lööf - den enskilt viktigaste fråga som förde avtalet i hamn. Så kan det säkert ha varit. Stefan Löfven har dock inte så mycket att oroa sig för på just den fronten. Annie Lööf har ju haft en minst lika hög svansföring gentemot SD som vad Löfven och S har haft. Den som ger sig in i samarbete med Sverigedemokraterna väljer rasismens väg, hotar den fria pressen och traskar patrull efter ett parti med nazismen i sitt dna. Så har det låtit. Det är mot den bakgrunden naturligtvis omöjligt för Annie Lööf att på grund av arbetsrätten byta sida och - låt vara - passivt släppa fram en M-regering som förhandlar med Sverigedemokraterna. Som om några paragrafer i Lagen om anställningsskydd hit eller dit skulle vara jämförbart och utbytbart mot att införa någon form av rasistiskt styre i landet. Annie Lööf sitter nog där hon sitter. Det vet både hon och Löfven.

Den svenska avtalsmodellen för att sätta löner utsätts nu dessutom för press från EU. Standarden i EU är att politiken har system för minimilöner som regleras med lagstiftning i parlament och riksdagar. Skulle parterna nu - i dessa mycket problematiska Coronatider - visa sig oförmögna att ta ansvar för avtalen så kommer det inte att stärka de svenska aktierna i nappatagen med EU. Detta är ännu ett starkt skäl för facken och arbetsgivarna att komma överens nu till veckan.