Förtroendet för riksdagspartiernas ledare är fortsatt stabilt på låga nivåer. Det är den korta sammanfattningen av Expressen/Sifos senaste förtroendemätning som kom den 4 januari. 

För första gången på länge - om jag minns saken rätt - så visar dock mätningen att ledarna för riksdagens tre största partier också tar de tre medaljplatserna. Stefan Löfven vinner på 39 procent, Ulf Kristersson tar silvermedaljen på 35 procent medan Jimmie Åkesson kniper bronspengen med 26 procent. Att partiernas storlek återspeglas när förtroendet för partiledarna mäts är i grunden sunt och i sin ordning. Det speglar verkliga förhållanden i riksdagen. 

I tidigare mätningar hos Sifo och Demoskop har det annars under lång tid varit vanligt att småpartiers ledare som Ebba Busch och den nu avgångne Jonas Sjöstedt har legat mycket högt i förtroendemätningarna. Personlig popularitet och lyckade debattframträdanden blandade med kaxiga misstroendehot mot regeringen har höjt Sjöstedt och Busch till skyarna. Ebba Busch landar i och för sig på samma siffra som Jimmie Åkesson (26 procent) hos Sifo i mätningen 4 januari. Men eftersom Busch - tillsammans med Annie Lööf - står för de enda statistiskt säkra förändringarna jämfört med december (båda tappar fyra procentenheter) så halkar hon ner på den försmädliga fjärdeplatsen; tätt följd av just Annie Lööf. I botten är det sig likt. Nyamko Sabuni tycks ha lagt beslag på jumboplatsen. Hon når endast upp till sju procent i förtroendemätningen. Isabella Lövin - som ska avgå snart - och hennes språkrörskollega Per Bolund tycks också evigt parkerade i botten - deras parti rosar ju heller inte väljarmarknaden för att uttrycka det milt och försiktigt. På listans sjätteplats hittar vi den nya vänsterledaren Nooshi Dadgostar som stannar på 13 procent i Sifos förtroendemätning. Dadgostar är i allt väsentligt helt okänd och hur hon utvecklas återstår att se.

Förtroendemätningen genomfördes mellan 30 december och 3 januari. Den negativa uppståndelsen i samband med statsministerns och justitieministerns galleriabesök och den tidigare S-politikern och MSB: s nuvarande generaldirektör Dan Eliassons Las Palmas resa har således fångats upp i undersökningen. Effekterna är mycket små. "Mr Sifo", Toivo Sjörén säger i en kommentar till Expressen att "när politiker som kommer med råd och rekommendationer själva bryter mot dessa drabbar det förtroendet för politiken i allmänhet. Det mildrar effekten för de enskilda politikerna."

Så är det säkert. Om en politiker tar hela "smällen" så att säga så kan nog förtroendet rasa rejält för denne. När det som nu istället späs ut med en längdåkningspjäxehyrande finansminister i Sälen och en skamsen moderat utskottsordförande så ser man inte träden för all skog. Alla dras över en kam. "Politiker; det vet man ju hur de är", kan fler än en medborgare sucka medan det allmänna förtroendet dalar ännu lite mer neråt. Och som sagt. Det är det allmänt låga förtroendet som är det stora problemet i inrikespolitiken. Ljusningen i denna mätning är att de tre största partierna i riksdagen har ledare som tar topplatserna i storleksordning. Det är en fin gåva till inrikespolitiken. Kanske inte en gåva i paritet med de tre vise männen som just denna dag - tretton dagar efter jul - enligt den kristna berättelsen nådde fram till det nyfödda Jesusbarnet med sina gåvor guld, rökelse och myrra. Men Löfven, Kristersson och Åkessoni topp är likafullt en gåva värd att uppmärksamma.