Programmet blev en vattendelare i de delar av den partipolitiska befolkningen som ägnar sig åt att bedöma innehållet i program av det här slaget. Omdömet bland kommentatorer med hemvist i M och KD och till dels i SD talade om Sabunis medverkan i 30 minuter som "det bästa framträdande av henne som de sett i media." Hos socialdemokraternas mer närstående var det sammanfattande betyget att Sabuni begår sitt livs politiska misstag om hon "slänger ut Sverige i en regeringskris med hotande extraval mitt i en pandemi där hennes parti dessutom löper stor risk att åka ut ur riksdagen."
Det är uppenbart för alla att Nyamko Sabuni hellre vill vara i det borgerliga lägret än att fortsätta liera sig med S, C, MP och V i Januariavtalet. Hon sitter dock fast i sin egen retorik om att "hedra avtalet" (ett ordpar Sabuni nog använde minst femtio gånger under det halvtimmeslånga programmet). Nyamko Sabuni har därför valt att ta migrationsfrågan som avstamp för att lämna avtalet. Hon hävdar att Socialdemokraterna ohedrar Januariavtalet genom att ha gjort upp med Miljöpartiet om en alltför generös så kallad humanitär skyddsgrund. I sakfrågan har Sabuni helt rätt. Den statliga myndigheten Migrationsverket har gått så långt att generaldirektören i sitt remissvar ställer i fråga om migrationspolitiken alls kan kallas för reglerad om den nya humanitära skyddsgrunden genomförs. (Undantagen från asylskälsprövningen riskerar att bli så många att de blir regel istället för undantag.)
Migrationsminister Morgan Johansson avfärdar dock all kritik. Han sätter Miljöpartiet före Liberalerna. Vilket förstärker Sabunis sakfrågeposition. Samtidigt kan mattan snabbt ryckas bort under Nyamko Sabuni. Morgan Johansson kan plötsligt göra en kovändning i sakfrågan och ge Sabuni rätt för att istället låta Miljöpartiet känna på det kalla stålet. MP lär vara om möjligt ännu mindre sugna på kris och extra val än vad Liberalerna är. Och då sitter Nyamko Sabuni där hon sitter. Med sitt sargade parti som riskerar att upplösas i partisprängningens atomer.
Bortsett från det politiska hantverket/spelet så skulle jag uppskatta ett närmare samarbete mellan L och S. Här finns långa historiska band av samsyn. Utan Liberalerna är Socialdemokraterna dessutom närmast prisgivna åt vänstersamarbeten; vilket är ett långsiktigt sänke för S. Högervänstermitten är rätt plats för Socialdemokraterna.
