Sverige är inne i en djup och omfattande reformperiod. Utöver Natomedlemskapets och Rysslands militära aggressions reformerande effekter på alla delar av vår säkerhetspolitik och försvarsmakt pågår en mycket stor omläggning av rätts- och socialstatens inriktning och effektivitet. Snart går startskottet för bygget av nya stambanor för järnvägen och det stretas på för att skapa ett skolsystem som präglas mer av kunskap och färdigheter. En betydande del av reformivern i vårt land handlar dessutom om att bygga ny kärnkraft.
Som lekman, bruksarbetarfostrad socialdemokrat och intresserad redaktör har jag försökt att hänga med i svängarna. I januari 2023 sände regeringen ut promemorian "Ny kärnkraft i Sverige - ett första steg" på remiss.
Ett av de bästa och mest lärorika remissvar av alla kategorier som jag någonsin läst sändes in till regeringen av generaldirektör Lotta Medelius-Bredhe och hennes stab på affärsverket Svenska kraftnät: "Det är bra utifrån elsystemets perspektiv att det öppnas för ny planerbar elproduktion på fler platser än vad befintlig lagstiftning tillåter idag. Det ger bättre förutsättningar för större mängd planerbar produktion i systemet, en förbättrad effekttillräcklighet i hela landet och minskar kraven på utbyggnad av transmissionsnätet. Ökad mängd planerbar produktion underlättar även för att kunna ansluta mer förnybar produktion."
Promemorian ledde fram till beslut om nya lagar för kärnkraftsetablering i Sverige.
Den statliga tillståndsmyndigheten Strålsäkerhetsmyndigheten har kallat samman branschens folk i vid mening till ett par större sammankomster för att föra dialoger om vad som händer och sker på kärnkraftsområdet. I slutet av oktober 2023 var vi många som tog plats i en konferenslokal mitt i Stockholm för att bland annat lyssna på Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör Michael Knochenhauer. Han knöt an till det historiska ögonblicket när han hälsade den rekordstora deltagarskaran välkommen; det har gått mer än femtio år sedan staten (Strålsäkerhetsmyndigheten) senast behövde förbereda sig för att hantera ansökningar från företag som vill bygga kärnkraft."
Ungefär ett år senare, den 10 oktober i år, tog jag spårvagnen ut till Cirkus på Djurgården i Stockholm för att få uppleva några fler energirikt intensiva timmar tillsammans med Strålsäkerhetsmyndighetens alla gedigna experter. En månad tidigare hade regeringen sänt ut promemorian "Finansiering och riskdelning vid finansiering av ny kärnkraft" på remiss. Svaren börjar nu sammanställas på regeringskansliet. De stora statliga och privata mediehusens rapportering om remissvaren är fortsatt och närmast samfällt negativ. Vilket är beklagligt. Men ändå i det stora hela ett sidospår.
De mest elintensiva företagens organisation Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet (SKGS) skriver i sitt remissvar bland annat att: "Ny kärnkraft behöver statlig uppbackning för att komma på plats. Ett stöd till kärnkraft behöver därför ett så brett politiskt stöd som möjligt." Så är det.
Under kaffepausen ute på Cirkus i oktober fick jag många frågor om hur Socialdemokraterna ställer sig till ny kärnkraft? Jag sa som det var att S är ett energi- och industriparti i sitt dna. Och där ingår kärnkraft. "Det borde synas lite tydligare", menade många. Jag håller med. Inte minst borde arbetarfacket LO ha varit tydligare i sitt remissvar om kärnkraften.
Tillgänglig, fossilfri och prisvärd el är som försvaret, rätts- och rälspolitiken, kunskap i skolan och säkerhetspolitiken. Även om S just nu är i opposition så bör det på dessa områden finnas enighet om huvudlinjerna mellan de större och regeringstongivande partierna. Det behövs om Sverige ska vara mer likt Sverige.