De fjorton fackförbunden som är medlemmar i LO valde nyligen Johan Lindholm till ordförande. Lindholm kommer från Byggnads, ett av de större förbunden i LO med drygt 100 000 medlemmar, där han har varit ordförande sedan 2012. På LO-kongressen i mitten på maj i år fick han hastigt hoppa in som valberedningens ordförandeförslag sedan den först nominerade kandidaten hoppat av dagen före kongressens start.
Utan några jämförelser i övrigt så kan man säga att hans kröning till ordförande påminner om hur det gick till då Håkan Juholt valdes till partiledare för Socialdemokraterna 2011. Juholt valdes sedan ett antal partidistrikt blockerat valberedningens möjligheter att föreslå Mikael Damberg till partiordförande. Inget ont sagt om Håkan Juholt. Men det var uppenbart att han kom in från "sidan" till ett uppdrag som krävde betydligt bättre förberedelser och förankringar än vad Juholt hade.
Johan Lindholm framstår som en rak och ärlig person som borde ha chansen att företräda arbetarna i LO på ett bättre sätt än tidigare. Jag hoppas det. Men Lindholm behöver också axla ett ledarskap för att föra ut LO ur det fackliga och politiska utanförskap som på allvar riskerar att drabba den gamla fackliga centralorganisationen.
Fackföreningarna har en stark och viktig roll i Sverige. Men det är inget snack om att det fackliga navet i samhälle och politik sedan länge utgörs av "Facken inom industrin" där tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer ingår tillsammans med arbetarfacken IF Metall, GS-facken för skogs-trä- och grafiska branscher samt Livsmedelsarbetareförbundet (Livs). Facken inom industrin äger och förvaltar tillsammans med ett antal arbetsgivarorganisationer det så kallade Industriavtalet.
Industriavtalet har på ett avgörande sätt hållit uppe respekten för den svenska modellen där parterna på arbetsmarknaden har ansvaret för löner och villkor. Ansvarsfulla avtalsrörelser har starkt bidragit till långa perioder av reallöneökningar som, givet att staten sköter sina uppgifter, inte har ätits upp av inflation, skenande energipriser och/eller av höga räntor. LO behöver på allvar ansluta till de nya fackliga verkligheterna där större medlemsnytta kan skapas. Johan Lindholm kommer in från en vänsterlutande minoritetskant i LO-leden där både S och SD men även M har klart fler sympatisörer än V. Johan Lindholm behöver samla LO från mitten och utåt för en bättre facklig framtid för Sveriges arbetare.