LO kan göra en omstart som en stark röst för arbetare

LO: s ordförande Susanna Gideonsson ställer inte upp till omval då LO håller sin kongress i mitten av maj i år.


Susanna Gideonsson har bara några månader kvar som ordförande i LO. Vid kongressen i maj väljs en helt ny ledning.

Susanna Gideonsson har bara några månader kvar som ordförande i LO. Vid kongressen i maj väljs en helt ny ledning.

Foto: Stina Stjernkvist/SvD/TT

Krönika2024-01-24 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Därmed blev det bara fyra år i det anrika uppdraget för henne. Till Dagens Nyheter säger Gideonsson att hon tröttnat på att pendla mellan Umeå och Stockholm och att hon börjat omprioritera sitt liv efter förra året 2023 som var ett riktigt "skitår" med många begravningar i kretsen av nära och kära. Susanna Gideonssons beslut är naturligtvis bara att respektera för LO: s 14 medlemsförbund och dess valberedning. 

LO har i dag ungefär 1, 3 miljoner medlemmar. Vilket är lika många medlemmar som den fackliga centralorganisationen hade 1955. Då fanns hela 44 olika förbund inom LO. Sitt högsta medlemsantal nådde Landsorganisationen 1987. Fördelade på 24 förbund fanns det då 2 279 885 medlemmar i den arbetarfackliga organisationen. Sedan dess har det - mestadels sakta men till synes obevekligt - gått utför vad det gäller medlemmar. 

LO är förvisso fortfarande störst av de tre fackliga centralorganisationerna LO, TCO och SACO. Men tjänstemannafacket Unionen är i dag det enskilt största fackförbundet i Sverige. 

När det nu står klart att Susanna Gideonsson inte ställer upp för omval så innebär det att en helt ny ledning för LO kommer att väljas på kongressen i maj. Avtalssekreteraren och förste vice ordföranden har redan tidigare avböjt omval och uppdraget som andre vice ordförande har varit vakant under en längre tid.

Kanske är det ett gyllene tillfälle för LO att ta en bättre och tydligare position på samhällsarenan? De senaste åren har varit lite extra kämpiga för de arbetarfackliga förbunden. Sammanhållningen och självbilden fick sig en rejäl törn då den socialdemokratiskt ledda regeringen Löfven gjorde upp med Centerpartiet och Liberalerna om förändringar i arbetsrätten; en politik som LO motsatte sig hårt och bestämt. När den dåvarande statsministern Stefan Löfven - med ett långt och välrenommerat förflutet som ordförande i IF Metall - gjorde klart att ha var redo att genomföra förändringarna även utan hela LO: s stöd (de två största förbunden Kommunal och IF Metall valde att separat ansluta till överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och tjänstemannafacken) så var det spänt och upprört. 

LO har slickat såren. Nu är kanske dags att tänka mer framåt? LO har under ganska lång tid försummat klassiska arbetaruppgifter. Susanna Gideonsson som framstår som en förnuftig och pragmatisk ledare har tagit några steg åt rätt håll. LO bör tydligt stå upp för en stram invandring, kunskap och ordning och reda i skolan och för bättre och fler utbildningar i arbetaryrken. Här har LO en mycket viktig politisk uppgift.