Listan som det gör lite ont i själen att läsa

Herrskog i Kramfors kommun är en av de orter i Sverige som enligt lamrapporter från kommunen haft stor inflyttning av socialbidagstagare från andra kommuner.

Herrskog i Kramfors kommun är en av de orter i Sverige som enligt lamrapporter från kommunen haft stor inflyttning av socialbidagstagare från andra kommuner.

Foto: Mats Andersson / TT

Krönika2020-08-20 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I sitt senaste nummer (5-2020) presenterar Tidningen Hem & Hyra en lista på de 100 orter i Sverige som har sämst samhällsservice. Sådana här listor är alltid grannlaga. Beroende på vad man väljer att mäta kan man få fram i stort sett vad för resultat som helst. Redaktionen på Hem & Hyra har dock gjort ett juste jobb så vitt jag förstår. Med hjälp av SCB har man fått fram en lista på de orter som tappat flest innevånare från 1970 och fram till idag. Argumentet för att göra detta urval är rakt och oförväget: "Hem & Hyra vill granska samhällsservicen i de orter som invånarna själva ratat." Vilket är en bra och verklighetsnära utgångspunkt. Det är sällan så att kommersiell och offentlig service har väldigt bråttom att lämna orter där invånarantalet ökar eller i vart fall är stadigt och hyfsat högt. När det väl börjat gå nedåt så förstärker däremot folk och samhällsserviceaktörer varandra i en nedåtgående spiral typ "Här går inte att driva en affär, det finns för lite folk. Här går ju inte att bo; finns ju inte ens en affär."  Sådan är utvecklingens gång.

Det gör lite ont i själen att läsa listan. När jag ser namnen på alla de små orterna så får jag inre bilder av alla de människor som bott och levt där under orternas mer glansfulla dagar. Hur de cyklat till industrierna, byggt sina hus, sina Folkets hus och Parker, sina idrottsföreningar och sina familjer, haft sina skolor, affärer, bensinmackar, mjölkbarer och kaféer. Och nu nästan ingenting kvar. Väldigt få människor och väldigt långt till affären och vårdcentralen. 

Dosen av dysterhet i själen förstärks av att en stor del av mitt liv finns på den där listan om övergivna orter. Olshammar i Närke, där jag föddes och växte upp, finns med högt upp på listan. Minus 58 procent innevånare sedan 1970. Hassela i Hälsingland, där jag genomlevde ett mycket utvecklande, formativt och utdraget decennium, finns med på listan. Minus 39 procent innevånare sedan 1970. Olshammar har en tvåa i betyg medan Hassela har en trea. Jag kan tänka mig att Hassela - med cirka 90 innevånare fler - har det lite bättre beställt med livsmedel och vård. 

En av orterna på 100-sämsta listan är Nykroppa i Filipstads kommun. I Hem & Hyra berättar kommunalrådet att kommunen ska riva ett hyreshus med 18 lägenheter i Nykroppa. Skulle de sälja huset så kommer det antagligen snabbt vara fullt av socialbidragstagare som den nya "slumvärden" importerar in från andra kommuner och som snabbt ökar på Filipstads försörjningsbörda. Så är det nog. Hela Sverige kan säkert leva. Fast inte på samma sätt. Och kanske inte samtidigt vad det tycks.

Karta: Olshammar