Det handlar inte om att de stora statliga och privata mediehusens chefer och medarbetare vill gynna eller missgynna vissa partier. Det finns inga konspirationer, inga hemliga upplägg och inga medvetna planer att genom gästbokning och ämnesval gynna till exempel V och MP medan man missgynnar KD och M och SD. (SD spelar i och för sig i en särskild division där jag minns hur jag som relativt nyinträdd i mediabranschen 2006 höll på att ramla av stolen av förvåning av diskussioner om det var förenligt med public service sändningstillstånd att inrymma SD i den allmänna valbevakningens debatter och intervjuer.) 

Valet av nyhetvinkel är säkerligen i de flesta fall omedveten och närmast ryggmärgsbetingad vänsterlutande. Den liberala och i breda kretsar välrenommerade skribenten Susanna Birgersson tar i en nylig krönika i Axess upp den offentliga debatten om likvärdighet i skolan. Den som säger sig stå för likvärdighet i skolan bedöms instinktivt som god. Jag kan ha fel men jag kan inte påminna mig en enda stor redaktion som valt en granskande nyhetsvinkel i likvärdighetsfrågorna. Det är som med rapporterna om "barnfattigdom" och "ökad ojämlikhet" i samhället. Rapporterna visar på verkliga omständigheter; vilket också gäller rapporterna om minskad likvärdighet i skolan. Men varför är det som det är? 

Susanna Birgersson skriver i senaste numret av Axess: "Indignationen över den ojämlika skolan är stötande. Vi har skapat ett samhälle där en stor grupp invånare saknar den enskilt viktigaste faktorn för att barn ska kunna tillgodogöra sig undervisning, nämligen svenska språket. En femtedel av alla som bor i Sverige är födda någon annanstans; de kan inte språket lika bra som etniska svenskar, deras barn har inte svenska som modersmål. Många hundratusentals av dessa människor bor i enklaver där de sällan ens hör svenska. Det är så vi ordnat samhället. Kom inte och var upprörd över att skolan inte är likvärdig. Klart den inte är likvärdig."

Birgersson har en viktig poäng. Politiker som beklagar sig över bristande likvärdighet i skolan (eller barnfattigdom och allmänt ökande ojämlikhet) borde naturligtvis få frågor om vad olikvärdigheten beror på och om vad de gjort för att minska (eller öka) olikvärdighetens drivkrafter. När sådana frågor inte ingår i nyhetsvinkeln utan istället enbart blir en del av högerdebattörers arsenal så tvistas samhällsdebatten till på ett olyckligt och fördummande sätt.