Spekulationer och rykten haglar. Vilket är fullt begripligt.
Naturgasledningen Nord Stream 1 mellan Ryssland och Tyskland ligger på Finska vikens och Östersjöns botten. Ungefär 500 kilometer av ledningen är dragen i den svenska "ekonomiska zonen"; det vill säga ett område utanför Sveriges nationsgräns till havs. Det krävs tillstånd från den svenska regeringen för den som till exempel vill lägga ner en ledning på havsbottnen i den svenska ekonomiska zonen.
2009 gav regeringen ett sådant tillstånd. 2018 gavs ett liknande tillstånd för Nord Stream 2; en kompletterande gasledning som dock ännu inte tagits i bruk. Rysslands folkrättsvidriga övergrepp på Ukraina innebar att den tyska regeringen till sist fick anpassa sig till västvärldens tryck på sanktioner mot Ryssland. Ett par dagar före Rysslands stora anfallskrig inleddes mot Ukraina den 24 februari satte Tyskland stopp för att Nord Stream 2 skulle tas i drift.
Naturgasledningen mellan Ryssland och Europa har varit kritiserad och omdiskuterad sedan allra första stund. Vilket inte är så konstigt. Energileveranser mellan länder är högoktanig politik. Leverantören av energi har nämligen möjlighet att påverka, hota, belöna och bestraffa det mottagande landet genom att självsvåldigt minska eller öka leveranserna. När leverantören dessutom är Ryssland - en arvfiende för Sverige och i stort sett alla västmakter - finns det självklart extra stor anledning att tänka igenom saker och ting extra noga.
Många var skeptiska. Dåvarande statsministern Göran Persson har kvarlämnat ett klassiskt citat i en artikel av journalisten Fredrik Sjöshult. I en informell intervju i juni 2006 fick Persson frågan om varför han var så negativ till gasledningen. Persson svarade: För att den är rysk och för att den innehåller gas."
När regeringen gav sitt godkännande så var det dock miljöministern som förde ordet. Gasledningen prövades framförallt utifrån dess påverkan på den biologiska mångfalden på Östersjöns botten. Sådana var tiderna då. Nu är en annan tid. Säkerhetspolitiken står i centrum.
Är det sabotage som orsakat läckorna? Vem är i så fall skyldig? Och varför? Är det klassisk rysk "Maskirovka"; ett komplex av åtgärder för att vilseleda fienden? Medan alla ser åt ett håll sker det viktiga i en helt annan riktning? Vi får se. Men Lex Persson får nog hur som helst anses gälla: Rysk och gas är inte en bra kombination för väst.