Holmberg och hans kollegor tog för drygt femtio år sedan forskningen om väljarnas och partiernas beteenden till Sverige. Under decenniernas gång har valforskarna berikat oss med mängder av rapporter, böcker och valvakeframträdanden i televisionen. Sören Holmberg rör sig något mer i bakgrunden nuförtiden; det är yngre kollegor och förmågor från universitetets statsvetenskapliga institution som oftast står i frontlinjen. Därför är det en händelse att ta tillvara på när Sören Holmberg sätter sig vid mikrofonen för en längre intervju om politik och polarisering och partier. Vilket skedde under den gångna helgen då Staffan Dopping på Kvartal tog sin an Holmberg i en Fredagsintervju.

Sören Holmbergs perspektiv är befriande långa. Staffan Dopping frågade om det inte var lugnare "förr" i politiken jämfört med dagens hårda "polarisering?" Det där är "omvänt tunnelseende" sa Holmberg och påpekade att bara för att vi har glömt Napoleonkrigens enorma betydelse för Europas utveckling så är det ju inte så att krigen inte har funnits! Återbördad till den svenska politiska närhistorien hänvisade Sören Holmberg till långa forskningsserier som tydligt visar att avstånden mellan väljare till olika partier stadigt har minskat under det senaste halvseklet. Väljare i olika partier tyckte mycket mer illa om varandra under 1950-talets ATP-strid, under 1970-talets Löntagarfondsstrid och under 1980-talets kärnkraftsstrid. De tre nya partierna - KD, MP, SD - som tillkommit i riksdagen har också bidragit till att partibyten har avdramatiserats. Polariseringen mellan väljarna har kort sagt minskat. Partiidentifikationen är mycket svagare nu än tidigare. Den polarisering vi ser och hör i språkbruk på den politiska nivån speglar därför inte verkliga förhållanden i samhället utan är enbart en spegel av maktpolitik. Eller låtsaspolitik om man så vill. Medan människor tämligen obekymrat byter partier mellan valen så matas vi med historier om att demokratin sannolikt är hotad om vissa partier vinner val och kan bilda regering. Här växer lätt förtroende- och tillitsklyftor mellan väljare och valda. Inslag av maktkamp kan givetvis inte tänkas bort från politiken. Tyngdpunkten i den offentliga politiken bör dock kretsa runt strid, samsyn och sonderingar i verkliga och samhällsproblematiska frågor. Hittepåpolarisering är ett elände. Låtsasbråk får demokratin att gäspa.